Ja, jag har då fått som jag har velat. Hur mycket jobb som helst, så mycket annat att göra att det känns helt övermäktigt och ingen tid att tänka. 

Alltså.. Inte så att jag håller igång från tidig morgon till sen kväll förstås, hade det varit så så hade jag antagligen faktiskt fått en massa saker gjorda och inte känt mig så stressad. Istället sover jag för lite, tar mig knappt igenom arbetsdagarna på en acceptabel nivå, far hem och däckar på soffan och ligger sedan som ett halvkomatöst kolli kvar i soffan resten av kvällen tills jag går och lägger mig minst en timme senare än jag borde. 

Problemet är att när jag väl jobbat, sovit en stund och ätit så är det för sent för att göra allt det där jag borde göra, och eftersom jag har sovit en stund så är jag tillräckligt pigg för att inte vilja gå och lägga mig på kvällen. 

Men nu är det faktiskt bara två dagar kvar på den här sjudagarsveckan och sen är jag ledig i helgen. Jag har faktiskt en massa sådana där roliga "lediga" saker planerade i helgen och dessutom en del träning inplanerat. Men självklart ska / måste jag göra en del flyttrelaterade saker också. Mest akut är:

¤ Städa den nya lägenheten - pga en massa renovering så är den inte direkt ren och snygg. 

¤ Fara med det som ska slängas till återvinningen.. 

¤ .. så att jag har någonstans att ställa kartongerna jag då kan packa ihop. 

¤ Köpa en soffa eftersom det är absolut nödvändigt att ha och kan vara väntetid på. 

Detta måste, måste vara gjort inom en vecka. Annars finns det inte en chans i helvete att jag kommer att vara klar i tid. Och jag har flyttat måånga gånger i mitt liv, jag vet mycket väl att allt tar mycket längre tid än vad man tror att det gör. 

Ja, vabruari har inletts och det med besked. Jag trodde att det var illa på kollegiefronten förra veckan, men det är ingenting jämfört med februaris första vardag - tre sjuka bara idag. Tack och lov så går vi runt på de som är kvar på jobbet, men det verkar onekligen lovande för mig. Fortsätter det så här så lär jag kunna gå in extra minst ett pass eller två innan februari är över, med trevligt tillskott på lönen som följd. :)

Veckans mål, någon form av träning varje dag, har gått jättebra med en liten lätt modifiering. Tanken med målet är som vanligt att jag ska göra något som är lite obekvämt (men bra) för mig för att i längden både utmana min karaktär och förhoppningsvis skapa nya bättre vanor. För så är det ju, att första gången man gör något som man egentligen inte vill / känner för så är det jättejobbigt, men har du gjort det 1000 gånger så tar det inte emot lika mycket. Tanken var dock aldrig att jag skulle träna stenhårt 7 dagar på raken.. i min blyertsplanering så ingick t.ex redan från början att t.ex ta trapporna istället för hissen (alltså sex trappor med sammanlagt 126 trappsteg, jag är inte hur lat som helst. :p)

Summeringen blir: 

3 rejäla träningspass. Jogg + styrka hemma, styrketräning och combat. Övriga fyra dagarna gjorde jag lite styrka hemma, satt i båten så länge jag orkade, tog trapporna på jobbet och stretchade igenom hela kroppen. Stretchen var det som blev modifieringen.. Jag for faktiskt ut och skulle jogga, men missbedömde både exakt hur mycket det hade snöat samt hur hårt det blåste, så jag fick vända hem igen efter bara en stund. Det gick helt enkelt inte att ta sig fram. Eftersom jag dessutom hade träningsvärk i hela kroppen och eftersom jag hatar att stretcha så var det så det så det fick bli. Min kropp tackade mig innerligt när det väl var över. 

Målet för nästa vecka är mitt tidigare mål som jag inte klarade av, att äta frukost varje dag. Jag avskyr att äta frukost, har aldrig gjort det sedan jag blev gammal nog att komma undan med att låsas och lämna disk framme, men jag vet också att jag antagligen kommer att må bättre om jag gör det. 

Tidigare veckor: 

Vecka 2: Läs en bok = läste 2,5

Vecka 3: Ät frukost varje dag = massiv fail.

Vecka 4: Inga spel på mobilen = lyckades, och minskade ner mobiltiden rejält (om än inte permanent)

Vecka 5: Någon form av träning varje dag = Gick jättebra, dock väldigt smärtsamt.

Jag blir så himla inspirerad av duktiga människor. Speciellt människor som är duktiga på ett realistiskt sätt, liknar mig och som har mål de strävar mot. Visst kan jag även bli inspirerad av människor som t.ex springer ultramarathons, men inte på samma verklighetsförankrade sätt. 

I alla fall så läste jag det här inlägget hos fröken spara och kände att "men vad fan, jag borde också kunna". Ett helt år däremot.. nej, det blir för stort och skulle bara falla efter en vecka. På samma sätt har jag svårt att sätta upp ett mål utan en bestämd belöning i slutändan. Jag behöver kunna säga till mig själv "om du köper x så får du inte y" för att stoppa mig själv när det blir svårt. 

Jag kommer därför att göra det realistiskt och verkligt. Antagligen också superlöjligt i många människors ögon. Jag är fullt medveten om att det jag ser som en utmaning att avstå är många människors självklarhet / verklighet. Men varje människas utmaningar är unika. Det är inte konstigare när det gäller pengar än vad det är när det gäller t.ex löpning. Kan jag inte springa 5 km så är det ett bra första mål, ett marathon är det inte (för att fortsätta med samma exempel). 

Så - regler: 

¤ Allt jag anser att jag behöver (inklusive inredning) till min nya lägenhet är fullt tillåtet att köpa. 

¤ Jag får inte köpa kläder, tidningar (det kommer att vara värst), böcker, pennor, anteckningsblock, onödigt smink (ersätta grundsmink som mascara är okej) eller hudvård som inte är strikt nödvändigt (inga nya coola produkter) eller något annat onödigt. 

¤ Allt om stoppas i munnen är okej, men med eftertanke. 

¤ Samma med t.ex hårfärgningsmedel och dylikt - kan jag vänta två veckor till? 

Belöning:

¤ Efter 1 månad (1/3) så får jag göra en mindre fysisk korrigering som jag har velat göra i massor med år. 

¤ Efter fyra månader (1/6) så får jag köpa en ny kamera. 

Kommer jag i slutändan att spara några pengar på det här? Ja, jag tror faktiskt det. Å enda sidan kan man argumentera att jag antagligen skulle ha köpt dessa två saker ändå. Å andra sidan så har jag velat göra dem i flera/ många år men inte gjort dem eftersom jag inte har haft "råd". Men även om jag nu inte skulle göra det så spelar det inte så stor roll. Mitt övergripande årsmål att gå +/- noll i min totala ekonomi har ingenting med det här att göra. Det här handlar om karaktär. Om att inte shoppa för att jag ska må bättre eller sämre och om att bryta vanor. 

Jag tilltalades väldigt mycket av hela iden av en kvinna som efter en stor sorg och ett destruktivt liv ger sig ut på en nästan omöjlig ensamvandring. Och på ett sätt gillade jag den verkligen. Jag gillar känslan jag har i kroppen nu efteråt när jag ligger i soffan och inte känner för att gå och lägga mig bredvid karl. När jag känner för att vara ensam och reflektera, hur mycket jag än borde sova. 

Jag gillade också att filmen inte gav efter för alla de vanliga tjuvknepen som är så vanliga i filmer. Hon blir t.ex inte våldtagen en enda gång (sorry om jag gör någon besviken :p ) vilket man tyvärr nästan förväntar sig ska hända i en nyproducerad film. 

Var det en bra film? Nje.. jag tyckte nog ändå inte det. Den var lite för lugn, lite för förutsägbar, lite väl ytlig. Jag blev däremot sugen på att läsa boken, den tror jag kan gå betydligt mer på djupet på ett sätt som en film aldrig kan göra. 

Men det var trevligt att se något annat än muterade superhjältar på bio, det ska jag inte förneka. 

Jag har totalt förfallit i mitt gamla shoppingbeteende. Jag köper böcker trots att jag har massor av olästa böcker hemma. Jag köper kläder som jag verkligen inte behöver, hur fina de än är och hur gärna jag än vill att kläderna ska avspegla någonting jag inte är, så har jag faktiskt kläder så att jag klarar mig i flera år framåt. Igår köpte jag nya överstrykningspennor till jobbet, trots att jag har exakt likadana pennor hemma som jag inte använder. En ny fin (dyr) skrivpenna blev det också (pennor och kalendrar är lite min grej), som om jag inte hade nog av fina dyra pennor hemma.. *suck*

Jag blir så trött på mig själv. Det har inte ens blivit ny månad och det finns verkligen inte mycket kvar att spendera i budgeten. 

Men då är då och nu är nu, och nu är det nya tag som gäller. Jag har ju kommit igång med träningen igen, så varför inte med snålandet?

Vanlig gul ärtsoppa är en av de saker jag bara inte äter. Grön ärtsoppa däremot, är verkligen mums. Vi provade det första gången för några månader sedan när jag slog näven i bordet och krävde att vi skulle äta mindre kött och mer vitaminer och har gjort den regelbundet sedan dess. 

Dessutom är det billig mat på extremt kort tid, vilket jag verkligen tycker om. 

Basen är gröna ärtor, en grönsaksbuljongtärning och lite mynta. Sen kan man lägga till vad man vill. Igår tog jag ett paket salladslök och ett par nävar sojabönor också, vilket blev väldigt bra. Knaperstekt bacon passar också till om man verkligen vill ha kött (host karln min). 

Koka upp så att det blir varmt och ev. mjukt, purea och tillsätt ev. en skvätt grädde. Klicka i färskost eller liknande (färskost med basilika och vitlök blev jättebra) och ät. Enklare blir det verkligen inte. :)

är ju verkligen ingenting man bara kan slösa bort en sådan här vinter som vi har haft i år, tänkte jag och for ut och joggade igen. 1,5 km kortare än förra veckan och på ungefär samma tid / medelhastighet som jag hade innan månadsuppehållet (att jag inte har tappat något är bara det väldigt positivt). 

Dock fick jag lite tankar. Det är andra gånger jag springer i mina nya skor (Asics GT-2000 om någon är intresserad) och ingen av gångerna har jag haft minsta lilla känning i benhinnorna = mycket trevligt på alla sätt och vis. Däremot har jag båda gångerna haft ont lågt ut på vänstersidan av magen.. Mitt vanliga håll (som kom på slutet idag) sitter alltid högre upp på höger sida. Det här är mer en nålsmärta längre ner på vänster sida. Det enda man har där är tarmar och muskler, så jag antar att det antingen är en form av håll jag inte har haft förut, eller beror på tarmrörelser / hur jag har ätit och druckit. Men jag tycker ändå att det är konstigt att helt plötsligt få ont på ett sätt jag inte har haft förut. Det är dessutom värst i början och blir mindre allt eftersom, tvärtemot hur håll brukar kännas. 

Extra irriterande var det idag när jag faktiskt kände mig i utmärkt form rent andningsmässigt. Jag orkar fortfarande långt ifrån springa alla mina 5 kilometrar, men de gånger jag var tvungen att gå idag så var det pga smärta, inte brist på syre. 

Mycket irriterande.. :(