Jag tränade även igår, mest för sällskapets skull. Min kropp ville egentligen bara vila och ta det lugnt och inte ansträngas något mer. Så idag har jag tagit det lugnt och ätit pizza. :p 

Jag bestämde mig redan igår för att jag skulle äta pizza idag. Inte för att jag inte orkade laga mat eller för att någon annan ville ha det. Utan för att jag var sugen på det. Det ytterst sällan jag faktiskt har varit sugen på pizza och jäklar så mycket godare det blir när man är det. 

Liite sugen på att fara ut och jogga är jag faktiskt. Speciellt eftersom jag har bestämt mig för att springa ett millopp om lite mer än en månad. Men nä, idag är det vila som gäller. Och det är riktigt skönt. 

Ibland tar jag ett steg bakåt, betraktar mig själv utifrån och förundras över allt som bara händer utan att jag egentligen har någon kontroll över det. 

Träningen är ju självklart det mest uppenbara. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det, men detta är verkligen inte jag. Det är så långt ifrån den jag har varit i över 30 år att det inte är sant. Jag började högst motvilligt träna mina obligatoriska två gånger i veckan för 14 månader sedan i rent självförsvar. Det fungerade inte att ha så ont som jag hade och sambon höll på att bli galen på att vara var tvungen att massera mig var och varannan kväll. Och nu.. Herregud, var hade jag varit utan träningen? Jag älskar det, längtar till det och i princip den enda värk jag har nuförtiden är träningsvärk. 

Men maten är också en stor del av livet som bara förändrats. Jag dricker i princip inte läsk längre, jag som tidigare nästan bara drack läsk när jag var hemma. Och inte för att jag ska vara hälsosam, utan för att jag inte tycker att det är speciellt gott längre. Istället för att äta 1 max 2 gånger per dag så äter jag minst tre gånger. Jag äter frukost (i alla fall hälften av dagarna), jag äter nyttigt, jag äter mest vegetariskt, och som sagt - Jag äter regelbundet. 

Jag har börjat dricka kaffe hemma.. Efter att i 15 års tid bara och endast ha druckit kaffe på jobbet så har jag börjat dricka det hemma också. 

För några dagar sedan fick jag för mig att jag inte skulle snusa något mer. Och sen gjorde jag inte det.??? Okej, det har bara gått några få dagar och jag har inte varit i närheten av någon som har snusat. Men jag har inte den minsta längtan efter varken snus eller cigaretter. Nu har jag iofs nikotinersättning, men ändå. Det är här är skitcoolt och har definitiv aldrig hänt mig tidigare. 

Det är så mycket små och stora saker som händer med mig att jag omöjligt kan ta upp dem alla. Men jag gillar det.. Jag gillar att ta det där steget tillbaka, betrakta mig själv utifrån och bara förundras över allt som händer. 

Nu är den äntligen klar. Alla möbler är plats, alla väggar / golv /tak är färdigfärgade. Alla lampor är på plats, alla böcker, alla blommor. Den är så fin och jag tycker så mycket om den. Min min och bara min. :)

Soffan min skulle komma efter 6-8 veckor och jag skulle kunna ringa efter två och få exakt leveransdatum. Exakt levansdatum påstods då vara förra veckan till butiken (vecka åtta från köp) och den här veckan till mig (vecka nio). Eftersom mitt förtroende för EM är lika med noll efter förra fadäsen  så ringde jag dem idag för att kolla så att soffan verkligen skulle komma den här veckan som utlovat. 

Tror ni den gör det? Klart den inte gör. Nu ska den komma till butiken den här veckan och till mig nästa, dvs 10 veckor efter köp istället för utlovade max åtta. 

Och när jag vänligt påpekar detta för tjejen jag pratar med så vänder hon direkt alla taggar utåt och snäser något om att hon minsann inte var min säljare.. 

Så nu vet jag precis vad den butiken går för. Världens bästa service och trevligaste personalen i stan tills de har fått ens pengar, så fort de har fått dem så kan de tydligen bete sig precis hur som helst - och gör det också. 

Jag har sagt det förr och jag säger det ingen, den butiken sätter jag inte min fot i igen. 

Det här blev ytterligare en väldigt bra träningsvecka. Jag känner verkligen hur bra jag börjar vara på gång och hur mycket jag trivs med det. 

4 pass blev det. Iw, core, yoga och bodypump. 

2 pass jogg. 

Trapporna 2 av 3 arbetsdagar. 

Bara en långpromenad på 5 km. 

Angående joggen så känns det verkligen att jag har kommit över någon form av mental spärr. En pass blev tillsammans med en vän för första gången. Jag har aldrig velat springa med någon annan eftersom jag har varit övertygad om att jag alltid har varit mycket sämre än alla andra. Men vi var faktiskt på ganska exakt samma nivå och det var riktigt roligt. 

Idag satt det ganska långt inne pga allt drama igår, men jag hade bestämt mig och det var söndag, så jag gjorde ett försök till ett långpass. Jag har inte kommit på någon större struktur kring mitt springande ännu, men en lös tanke är att försöka få in en sväng som är ungefär 9 km en dag i veckan. Jag joggar det jag orkar och går när jag behöver. Idag blev det mycket gång, men jag tog mig ändå runt på strax under en timme (det brukar ta två att gå) och kändes riktigt bra i benen större delen av tiden. Jag provade också min nya intervallapp när jag var ungefär halvvägs och bara ville vara hemma och den fungerade jättebra. Jag gjorde det enkelt och körde en minut jogg och 30 sekunder gång 10 gånger och det gjorde det faktiskt mycket lättare att ta sig en bit framåt. 

Jag har faktiskt riktigt stora planer för nästa vecka, trots att jag jobbar lite besvärligt. Jag har bokat 4 pass. Pump, yoga och två combatpass (bara för att komma in i det igen eftersom jag inte har varit på så länge). Jag har också planerat in 3 joggingpass, och tanken är två kortare intervallpass och ett långpass (alternativt 1 intervall, 1 långpass och 1 med kompisen). Eftersom det blir sju pass sammanlagt så måste jag vissa dagar köra två pass, det går inte med jobbet att träna varje dag. 

Men det blir vad det blir. Väljer jag att skippa något eller några pass för att t.ex umgås med en vän någon dag så är det helt okej. Mitt minimum ligger fortfarande på två pass varje vecka - allt över det är bara bonus. :)

Jag har försökt blogga lite nu och då förut och börjar ha en hel del raderade bloggar bakom mig. Den här har funnits en litet tag nu och jag har än så länge inga större planer på att sluta skriva. Skillnaden mot för tidigare tror jag dels ligger i dess relativa anomynitet. Visst skulle de flesta som känner mig identifiera mig omedelbums de läser, samtidigt känns det som att den risken är relativt liten så länge som jag har få pass få läsare som jag har idag. Tidigare har jag provat att skriva ganska öppet och det blir lätt jobbigt. En blogg är trots allt bara en blogg, en återspegling av en liten liten del av livet, men verkligen inte allt. 

Ett annat fel jag har gjort tidigare är att jag har försökt skriva renodlade temabloggar. Det har gjort att jag har blivit fixerad vid att sköta allt perfekt, ha mycket att skriva om och helt enkelt blivit fixerad vid ett smalt ämne. Det fungerar inte för mig. Först är jag intresserad, sen blir jag fixerad, sen blir jag fanatisk och sen lägger jag av helt eftersom det bara blir för mycket.

För ett tag sedan blev det mycket ekonomi. Men hur mycket jag än älskar att läsa ekonomibloggar så passar det helt enkelt inte mitt liv just nu.. visst tänk finns hos mig hela tiden. Jag budgeterar, jag har koll på plus och minus månad för månad och jag försöker i stort och smått att få bort mitt destruktiva shoppande. Men just nu finns det inte så himla mycket att skriva om på den fronten. Att skriva om hur duktig jag känner mig som tog med en vattenflaska hemifrån till frissan som kostade 1800 spänn är helt enkelt lite för patetiskt.. :p 

Jag tycker att det är jättekul att läsa om människor som t.ex har supersparmånader just nu.. Ärligt- jag älskar det verkligen. Men jag? Vad skulle jag göra då? Sitta hemma och må skit exakt hela tiden förutom när jag jobbar eller tränar (om jag ens skulle kunna validera mitt apdyra gymmedlemskap en sådan månad)? Jag har inte ett speciellt roligt liv och även om jag gör mycket roligt som inte kostar pengar så gör jag också mycket som gör det. Jag träffar vänner och äter gott, går på intressanta föreläsningar, bra konserter och ser bra filmer på bio tillsammans med vänner. Jag vill helt enkelt inte säga nej till någonting som gör dagen en smula mer uthärdlig, även om det kostar pengar. 

Just nu blir det väldigt mycket träning och hälsa. Helt enkelt därför att det är något som är genuint positivt i mitt liv. Det är det som får mig att känna mig stolt över mig själv, det som ger mig lite framtidshopp och det som får en timme eller två att passera väldigt fort. 

I framtiden kanske det är någonting helt annat jag väljer att blogga om, det ska faktiskt bli ganska spännande att se vad det i så fall kan vara. :)

En fortsättning på tankarna jag hade igår. 

Väldigt mycket av mitt liv just nu går ut på att fundera på vad jag vill. Framför allt de senaste 5-6 åren, men egentligen hela mitt vuxna liv har gått ut på att fundera på vad andra vill. Vad kan jag göra för att andra ska bli lyckliga eftersom andras lycka skapar min. De senaste åren har jag dessutom i princip hela tiden levt i framtiden. Oron för hur nästa vecka, månad eller år ska lösa sig rent praktiskt har tagit så mycket energi att ingen har funnits kvar för tankar på just nu. Till råga på allt ligger betoningen på oro. 5% av mina tankar har ägnats åt tankar på saker jag vill göra, 95% har gått åt till att oroa mig över hur en framtid jag enbart till begränsad del kan påverka ska lösa sig rent praktiskt. 

Jag har bara kommit en liten liten bit i min sorgeprocess, men vad jag in i själ och hjärta vet är att jag fattat rätt beslut. Det stora steget nu kommer att bli att låta bli att önska att de senaste 8 åren inte hade hänt, och kunna se på allt det positiva som ändå har varit med glädje. 

Det jag gör varje dag nu i stort och smått är att försöka lista ut vad jag vill. Vad vill jag äta? Vad vill jag titta på? Vill jag titta på någonting eller vill jag lyssna på musik istället? Eller vill jag ha det helt tyst? Vad vill jag? 

Det är en väldigt intressant process faktiskt och hade du frågat mig för ett år sedan så hade jag förnekat att så otroligt stor del av mitt liv var styrt av någon annan. Jag har alltid sett mig själv som en person som styr och ställer och gör som jag vill.. men det var jag tydligen inte. 

Så vad vill jag då? 

Just nu handlar det väldigt mycket om att göra exakt tvärtemot allt som jag gjort tidigare. Små saker i vardagen.. att inte äta korv eller färdiga köttbullar. Inte dricka coca-cola. Se på romantiska komedier. Se serier jag inte sett förut. 

Sen vill jag träna, och jag vill resa. Jag har alltid påstått att jag inte tycker om att resa, eftersom det helt enkelt inte varit praktiskt eller ekonomiskt möjligt. Det är lättare att påstå att man inte vill resa, än att erkänna att jag inte har råd eftersom alla mina pengar går åt till att försörja min med god marginal vuxna partner. Men nu vill jag göra det. Jag vill se nya platser. Jag vill sola och bada. Jag vill komma bort från den grå vardagen. Jag vill bry mig om mig själv och bara mig. 

Jag vill träna. Jag mår så himla otrolig fantastiskt bra av att träna. Jag började för ett år sedan i rent självförsvar eftersom det inte fungerade att ha så ont som jag hade. Men nu vill jag bara fortsätta. Jag vill bli starkare, jag vill bli snabbare, jag vill orka mer. Jag älskar den lättsamma sociala tillvaron som blir av att gå på samma pass. 

Och jag vill kombinera dem.. Jag vill åka på en ren träningsresa. Jag vill orka springa långt och snabbt och jag vill göra en rejäl upplevelse av det tillsammans med vänner. 

En ren må bra slöa, äta / dricka gott och bara må bra resa är nu bokad och klar för våren. En träningsresa samt en närbelägen halvmara är preliminärbokad till i höst. En lite coolare halvmara är planerad för nästa vår.. Det här är planering för framtiden som känns rolig! Inte att bara vara rädd och oroa sig, utan att hitta på saker att se fram emot. 

Detta gör att mina tidigare ekonomiska mål omprioriteras en hel del. Jag vill fortfarande ha tänket med mig och jag vill fortfarande bygga upp en lite större buffert än vad jag har idag. Men det kommer att bli annorlunda än vad jag planerade för bara några månader sedan. Jag vill prioritera nu och roliga saker sen, inte bara prioritera "tänk om". 

Så länge var svångremmen åtsnörpt.. :p 

Nä, men det är faktiskt helt otroligt vad mycket småsaker jag upptäcker varje dag som jag saknar. Jag har äntligen organiserat färdigt garderoberna och upptäckte att jag saknade massor med galgar för att det skulle fungera (lite lådor, många hängare). Jag saknar massor med kökssaker.. decilitermått, potatissticka, små men många saker. Jag hade nästan inga matlådor och de jag har var repiga och i plast. Jag har inget fungerande musiksystem. Jag köpte en jättefin gardin till sovrummet förra veckan som visade sig vara just det - EN gardin. Så där fick jag köpa en till och de blev helt plötsligt mycket dyrare än planerat. Mina soda streamflaskor luktade illa och hade gått ut för flera år sedan.

Två gigantiska och tre mindre kassar senare och nä, jag är banne mig inte färdigshoppad än. Jag hittade några otroligt fina tavlor på en butik där jag hade presentkort, så själva tavlorna blev rätt billiga. Men ram ingick inte och inte kunde jag bära hem några heller, så det blir några hundra till som jag måste ner och fixa någon dag.

Men som sagt.. fint blir det. Många små dyra pusselbitar som skapar en helhet som jag börjar vara oerhört nöjd med.

Förutom att göra av med en massa pengar så har jag gått två långpromenader, städat, diskat och lagt upp mina nya gardiner. Imorgon ska jag tvätta som en tok, bland annat mina nya handdukar, och sen hoppas jag faktiskt att det ska börja lugna ner sig lite för mig snart. Visst gillar jag att hålla mig sysselsatt, men inte när det ligger högar med ogjorda saker i varje hörn.