Nu har jag skrivit om mina övergripande mål för året, där ekonomin självklart är det som är mest konkret. Mer specifika mål för varje månad har jag ännu inte, men det kommer säkerligen att komma det också. Veckomål däremot, det tror jag kan vara en ypperlig ide. Inga stora saker, utan bara små saker som jag gärna ser blir av istället för att ständigt skjutas upp till "en annan dag". 

Den här veckans mål är att läsa en bok. 

Fjuttigt och fjantigt? Säkerligen. Men jag som en gång tiden kunde sluka en bok om dagen och ligga vaken till fem på morgonen bara för att jag inte ville sluta läsa har helt tappat bort det. Jag vet inte när jag läste en bok senast, trots att jag alltid tänker att jag ska göra det och fortfarande köper böcker. 

Men inte den här veckan, den här veckan ska det banne mig bli av. Jag vet ju att när jag väl börjar läsa så kommer lusten tillbaka, jag ska bara se till att jag lägger mig i soffan och gör det också. 

Ett litet delmål uppnått och nu är jag helt skuldfri förutom CSN. Såå skönt. :)

För tredje veckan har det bara blivit ett enda riktigt träningspass, ett indoor walking pass på 40 minuter. Dessutom har det bara blivit tre långpromenader på sammanlagt 1,6 mil på hela veckan (de promenader som räknas är + 1 h / + 5 km). 

Vad ska jag skylla på då? Vädret framför allt, jag är faktiskt jättesugen på att jogga, men det går inte eftersom det är blixthalka ute. Nyår förstås, inga pass på gymmet de dagar jag har varit ledig. Mycket på jobbet och sömnlöshet. Träning är inte högprioriterat när man inte kan sova. 

Det känns inte bra och jag är livrädd att det här ska bli en vana. En dag till innan ny vecka - nya tag. 

Ja, det blir mest bara inlägg om pengar just nu, jag är inne i en sådan period och det blir inte bättre av alla roliga nya sparsamhetsbloggar som dyker upp som inspiration och pepp. :) 

Jag har berört ämnet förut, men mina tankar kring det är långt ifrån färdiga och jag har ett behov att upprepa mig, så jag tar det en vända till. Varför bli sparsam? 

¤ En sak jag är helt säker på är att jag inte vill bli snål. Jag vill inte bli en person som tackar nej till nöjen, inte kan vara generös mot mina medmänniskor, nekar mig själv saker jag faktiskt vill ha etc. Med det menar jag inte att de som lever så inte har bra liv eller att det inte går att ha roligt utan att spendera pengar, men det ligger inte riktigt för mig. Självklart kan det till exempel vara minst lika trevligt att ha en middag hemma som att gå ut på resturang för en bråkdel av pengarna, men jag vill ha resturangen också. :p 

¤ Jag tycker att det är väldigt inspirerande att läsa om människor som har tydliga och ganska högflygande mål om ekonomiskt oberoende. Miljonär innan 30 är väl den inom bloggvärlden mest kända exemplet, men även frivid42 följer jag slaviskt och beundrar. Det fungerar dock inte för mig. Om jag visste med 100% säkerhet att jag skulle vara frisk, välmånde och eknomiskt oberoende om säg 10 år.. kanske kanske. Men det gör jag inte. Jag har stött på alldeles för många exempel i min omedelbara närhet på personer som drabbats av allvarliga sjukdomar och till och med död i unga år för att jag ska vara villig att offra en massa för en högst osäker framtid. Jag har dessutom släktingar som sparat och gnetat och aldrig unnat sig och dött med en massa pengar på banken som bara gått till någon annan. Jag vill inte bli sådan och jag vill inte vara sådan. Hade jag haft barn så hade det kanske varit en annan sak, då hade de i alla fall fått pengarna i händelse av olycka eller sjukdom. Men inte som det ser ut nu. 

¤ Jag vill inte heller ha det som jag har haft det än så länge i livet. Leva från lön till lön, alltid ha oron i kroppen att om det händer något akut så måste jag låna. Veta att om jag ramlar och bryter handleden så kommer hela min ekonomi att rasa. Att omöjligt kunna köpa en bostadsrätt utan att blancolåna till insatsen och få en absurt hög månadskostnad. 

¤ Jag vill helt enkelt ha så pass mycket pengar att jag kan känna mig trygg. Veta att jag har råd med större oväntade utgifter, veta att jag har råd att bli sjukskriven, kanske lite "fuck you money" om jag skulle känna för det. 

¤ En känsla jag har är att om jag hade 200 tusen i tillgångar så skulle jag må ganska bra, dvs lite mindre än en årslön netto. Idag har jag långt ifrån den summan och det känns som att de pengar jag har skrapat ihop hitintills inte skulle räcka så där jättelångt om det verkligen gällde. 

¤ Hur mina ekonomiska mål och mina vardagliga prioriteringar ska synkas ihop har jag redan pratat om flera gånger. Minimera känsloshoppingen som jag ändå bara mår dåligt av. Låta pengarna gå till sådant som jag faktiskt värderar och bryr mig om. Minimera "slarvpengarna" typ micromat på jobbet för att jag glömt tina matlåda. 

¤ Om jag klarar årets mål så är jag halvvägs där. :) Det ska bli spännande att se hur långt jag kommer under det här året. 

Jag för ju någon form av kassabok som brukar fungera jättebra i några veckor och sedan dö av 1 - 1,5 vecka innan lön. Däremot orkar jag sällan där motivera exakt vad jag köper utan nöjer mig med att föra in summan under rätt kategori. Lite nu och då har jag haft ambitionen att skriva upp allt jag köper i t.ex min kalender, men inte heller det har riktigt fungerat under någon längre period. 

En annan sak som jag gick ut starkt med under hösten var min rensa ut / minimaliseringsambition. Även den har stannat av.. så pass att det står lite påsar här och där som ska iväg till välgörenhet.. någongång men inte idag. :( 

Idag, inspirerad av minimalisterna, kom jag på att jag ju faktiskt skulle kunna göra exakt som de gör och redovisa här exakt vad som går in och ut ur det här hemmet. Jag får inte med förbrukningsartiklarna, men å andra sidan så kommer det ändå att ge mig en översikt både av vad jag lägger mina pengar på (går de till saker som varar eller försvinner allt i småutgifter här och där), och en översikt över om mina prylar blir fler, färre och består av någon form av kvalite och omdöme. 

En sak som däremot slog mig var att det blir mycket att skriva om kring varje månadsslut (ekonomisk redovisning samt hur det går med årsmålen) och det kan vara svårt att både hinna med det och komma på något att skriva om däremellan. Istället tänkte jag köra från den 15:e till den 15:e. Detta innebär förstås att det nu i början blir bara knappt två veckor som redovisas, men sen rättar det till sig. 

Jag lovar inget, men tanken tilltalar mig. Ni märker om några veckor om ambitionen har hållt i sig. :p 

Något jag la märke till när jag shoppade inför jul var hur många affärer som gav små kuponger som berättigar till en viss rabatt om man handlar för en viss summa precis efter att mellandagsrean börjar ta slut. Smart drag förstås, jag kan tänka mig att första veckan i januari inte är affärernas bästa vecka på året direkt. 

Som vanligt gäller det att analysera huruvida detta passar att använda. Rabatt på något som man ändå behöver och planerar att köpa är en bra affär. Att köpa något man inte behöver bara för att det råkar bli en smula billigare är det inte. 

Personligen övervägde jag först att slänga alla mina sådana kuponger, men i sista stund insåg jag att jag faktiskt har en sak jag måste köpa, en rauter. Jag vet dessutom vilken jag vill ha (exakt likadan som vi har nu) och var den är billigast (på en av de butikerna där jag har kupong). Så idag har jag varit iväg och betalat 500 kr för en need to have som jag annars skulle ha köpt om en månad för 600. Ett bra inköp. :)

Jag är som jag tidigare nämt inte jätteförtjust i nyår, det blir lätt så som hundägare. Även om jag gudskelov begåvats med en hund som inte ens vinklar på öronen när hon hör fyrverkerier, så kan det lätt förändras av fel personer. Dels känner jag alltid stressen innan att jag måste vara ledig, eftersom det är den sista helgen på året som jag kan få tag på en bra hundvakt. Dels kommer stressen under dagen att planera promenaderna, hoppas att inga idioter är ute just när man själv är det etc. En tidigare hund höll på att få en smällare rakt på ryggen ett år - inte det roligaste man kan vara med om vill jag lova. 

Igår blev dock ett jättebra nyår. Några vänner och deras hund kom över och vi åt gott och drack lagom mycket tills de flesta gått och lagt sig så att de tryggt kunde gå hem. Lugnt och stillsamt och inte helt olikt andra middagar som de har varit på hos oss. Hundarna tog det bra och var alldeles för upptagna av att försöka flörta in sig (deras) eller hålla den pilska hanen på avstånd (min) för att bry sig om att det smällde utanför fönstret. 

Ekonomiskt så blev det verkligen inte speciellt dyrt. Köttet hade vi sedan tidigare då vi i höstas köpte ett helt djur till riktigt bra pris. Lite rotsaker i ugn, ett par såser och sallad är inget att orda om. Ett par glas vin av mitt vanliga (inte speciellt dyra) märke och en flaska halvbilligt mosserande vin som tyvärr knappt gick att dricka till det. Efterrätten hade de med sig och vi nöjde oss med några påsar chips som tilltugg. Ingen extravagans, men väldigt gott och vi blev väldigt mätta. Att det dessutom blev mat över för några dagar skadar inte. 

Idag har vi varit trötta. Inte bakis, men så där trött och slö som man blir när vädret är bedrövligt och man var uppe för sent natten innan. Hunden är lika trött hon och inte alls sugen på att gå ut i regnet, så vi har med gott samvete kunnat boa ner oss i soffan och bara varit. Det är kanske inte att fånga dagen, men det är livskvalite ändå. 

Jag kanske inte bryr mig så mycket om själva nyårsafton (är lite för mycket hundägare för det), men självklart har jag lite mål, förhoppningar och planer inför nästa år. 

Med tanke på separation, flytt och att mitt liv kommer att förändras mer än vad det har gjort sedan jag slutade vara student för 7 år sedan så är jag väldigt försiktig.. det finns ingen poäng med att se tillbaka på det här året och tro att nästa ska kunna bli bättre trots helt andra förutsättningar. Det bäddar bara för besvikelse. Samtidigt finns det ingen mening med att sätta upp mål som inte innebär någon som helst utmaning - då är det inga mål, då är det vardag. 

Ekonomiskt: I år vill jag hamna i nollbalans, dvs att mina tillgångar är lika stora som mina skulder. Eftersom jag om någon vecka bara har CSN-lånet kvar som skuld så har jag inget intresse av att bli skuldfri, det är inte ekonomiskt smart. Men att hamna på noll i balans. En månatlig förbättring på i genomsnitt 5000 kr / månad krävs för att detta mål ska uppnås. Helt klart ett utmanande mål med tanke på att kostnaden för mina fasta räkningar dubbleras, och i snitt var jag inte ens i närheten förra året. Men det bör inte vara omöjligt på något sätt. 

Träning: Jag började förra året med ett mål på två gånger i veckan, övergick till 3 gånger i veckan under hösten och har inte riktigt lyckats med det. Tre gånger i veckan till kanske 70% och två till 90%, vilket i sig är relativt okej siffror. Dock backar jag till två gånger i veckan under 2015, vilket känns alldeles tillräckligt med tanke på att mängden hundpromenader kommer att öka rejält. 

Dock: två riktiga träningspass, några mils hundpromenader och ett aktivt arbete är i och för sig godkänt. Dock har jag planerat att lägga in lite utmaningar här och där. Små saker jag funderar på är att t.ex en gång i veckan göra 20 situps, en gång 20 armhävningar och en gång 20 knäböj. Var för sig tar det max två minuter att göra detta, men på ett år lär det ändå göra skillnad. 

Mat: Framför allt vill jag fortsätta att äta okej mat, gärna lagad sådan, trots att jag bli ensam. Bara det är en rätt bra utmaning. :p Men frukt i alla fall några gånger i veckan, minimera micromaten på jobbet, mer ekologiskt och mindre kött känns som ett bra mål. 

Mentala mål: Den största utmaningen det här året är självklart att jag ska lära mig att bo ensam igen, vilket är något jag verkligen vill lära mig, men jag vet att det kommer att bli svårt. Pga sambons kroniska arbetslöshet så har jag ytterst sällan varit ensam ens några timmar och väldigt få nätter de senaste många åren.. det kommer att bli jobbig. 

En sak som störde mig väldigt mycket i början av vår relation, men som nu har blivit ett måste även för mig, är att alltid ha ljud igång. Gärna tv:en och musikt samtidigt, alltid tv:en igång på natten etc. Detta vill jag verkligen lära av mig igen. Jag vill hitta tillbaka till tystnaden. 

Relationer: Framför allt vill jag lära mig att vara ensam igen, så klart. Men många middagar och luncher med goda vänner och kollegor vore inte helt fel. Bli bättre på att träna tillsammans med andra. Lära känna fler trevliga hundmänniskor som jag kan hitta på roliga hundsaker med. Sen har jag och en släkting mer eller mindre bestämt att vi ska åka utomlands en vecka. Jag har inte varit utomlands på 15 år och det skulle faktiskt vara helt underbart att få tillbringa en vecka med att slappa på stranden och äta på resturanger. Jag ska bara få ihop det med hunden för att det ska gå. 

Jag ska försöka göra en liten månadssammanställning varje månad över hur det går för mig. Vilka mål som går bra, vilka som går dåligt och vilka som förändras med tidens gång.