Senaste inläggen

Av puckolina - 28 januari 2015 09:45

Jag fick lite dåligt samvete som bara totalsågade böckerna jag läste nu senast. Man ska ju faktiskt vara positiv och allt sådant. :p 


Så jag tänkte uppväga det med att berätta om en "träningsbok" som jag faktiskt tyckte väldigt mycket om när jag läste den. 


 

Detta är verkligen ingen träningsbok, snarare en klassisk självbiografi, och antagligen är det just det som jag gillar med den. Scott Jurek påstår inte att han sitter inne med sanningar eller försöker få någon att bli som honom, han berättar bara om sitt liv (med stort fokus på löpning och mat eftersom det är en stor sak i hans liv) och blir man inspirerad så blir man. Och det blev jag. Så pass att jag mer eller mindre har blivit en joggare mycket pågrund av honom. Jag som hade varit ute och plågat mig fyra lyktstolpar i taget kanske 4-5 gånger innan jag läste boken kände bara hur det kröp i kroppen på mig av lust att springa. Att han dessutom varvar löp och relationshistorier med jäkligt bra recept på veganmat gör verkligen inte saken sämre. 


Jag tror att den stora skillnaden för mig är just det att han inte säger "gör så här så uppnår du det här". Han säger "det här fungerade för mig, de här lärdomarna har jag tagit till mig, om du vill härma mig så är väl det okej". 

ANNONS
Av puckolina - 27 januari 2015 17:19

En del av min impulsshopping senaste tiden har varit lite böcker. Två böcker om hälsa / träning och en självhjälpsbok. Självhjälpsboken återkommer jag till när jag har läst den, men de andra plöjde jag igenom på alldeles för få timmar igår. 


För det första - jag avskyr verkligen böcker där de har försökt klämma in så lite text som möjligt på så många sidor som möjligt. Jag avskyr att ta tag i en jättestor bok, se fram emot många timmars intressant läsning och sedan vara halvvägs igenom efter knappt en timme. Jag kallar det falsk marknadsföring och jag avskyr det. Fina bilder och pedagogiska listor på fem rader per sida i måttlig mängd - fine. Men inte hela boken igenom. 


 

Stark som en björn Snabb som en örn av Kalle Zackari Wahlström. 


En bok som blivit väldigt hypad i olika träningstidningar på sistone och därför ville jag läsa den. Jag tyckte att den var småcharmig på ett konstigt sätt. Den är inte dåligt skriven och den är extremt lättläst.. lite väl lättläst för min smak, den tog mig ungefär 1,5 timme att läsa ut. 


Författaren meddelar först att han inte var en sådan som tränade, sen en sådan som tränade för att man borde trots att det var tråkigt (gymträning i maskiner) och sedan började lyfta tungt och fritt och blev en träningsgalning. Okej, det var snabbt avklarat. 


Efter det berättar han små anektdoter om när han körde starke man tävlingen, tävlade MMA, gick en jättejobbig militärmarsch och andra extrema tävlingar / utmaningar. 


Blandat med detta kommer små klokheter som att om man bara lyfter så tungt att man blöder ut händerna tillräckligt ofta så kan man äta vad man vill, men självklart ska man hålla sig borta från konstiga tillsatser och mat som man inte förstår hur den är tillverkad. 


Ett litet kapitel handlar om att han provar olika träningsformer (bodybalance, bodycombat och andra gruppträningspass) en gång och ogillar dem. En för mig intressant sak att ta upp eftersom han samtidigt erkänner att att de flesta människor måste göra ganska många marklyft innan man börjar tycka om styrketräning... 


Överlag en ganska underhållande men samtidigt meningslös bok. Visst är det lite kul att läsa om människor som pressar sig själva hårt fysiskt, men jag blir inte sugen på att göra det själv. Hade kapitlet om lidingöloppet handlat om hur han la upp träningen, började älska att jogga och sedan genomförde loppet - okej. En beskrivning om hur en människa oförberedd joggar 100 meter och sedan står och skriker med benkramper och sedan upprepar detta i två timmar - inte direkt inspirerande..  


Helt enkelt, jag hade haft betydligt mer respekt för författaren om han varit öppen med att "stark som en björn, snabb som en örn" bara och endast handlar om hur duktig han själv är (å andra sidan så är ett av tipsen att man ska skryta väldigt mycket hela tiden, så han följer ju sitt eget råd). 


 

Den här boken avskydde jag. Alltså verkligen, jag funderar på att bränna den i närmsta kamin och  jag skäms över att jag har stöttat henne med mina pengar. 


Saker jag avskyr med "Tänk om, tänk rätt". 


1 - Det är en jätte jättestor bok med jättelite text. Den tog typ en timme att läsa igenom (då har jag dock inte gjort några av hennes övningar). 

2 - Efter 1/4 av boken var jag så less på att titta på Sabina att jag nästan ville kräkas. 4 av 5 sidor hela boken igenom pryds av lite lite text och en gigantisk bild på Sabina i olika vackra miljöer i oftast väldigt lite kläder och djup urringning. Var femte sida har istället en gigantisk bild på typ blommor och sådant (hon kanske också blev less på att se bilder på sig själv). 

3 - Den är dåligt skriven. 

4 - Den hycklar. Jag ogillar hycklande. Speciellt när det kommer till mat. Du ska hela tiden tänka på vad du äter, välja att äta rätt saker (det går bra att äta pizza om du äter en nyttigare variant av pizza), välja dieter som du kan följa resten av ditt liv - men du får inte ha ångest kring mat för då blir det fel. Du ska inte stressa för då får man en massa bukfett. Du ska göra mindfullnessövningar hela tiden (okej då, det är bra övningar som fungerar) och då kommer all stress att bara försvinna (och bukfettet med dem). Om du inte har tid att träna så ska du göra burpees eller kuta i full fart upp och ner för en backe i 10 minuter (ärligt talat, vem förutom redan dedikerade träningsnarkomaner skulle få för sig att göra burpees i 10 minuter??)

5 - Hon hycklar. Jag höll på att bli lite lätt galen när hon menar på att hon minsann inte tränar speciellt mycket eftersom det inte räknas när hon leder gruppträningspass? Seriöst? Som att vara ledare skulle vara sämre träning än att vara deltagare, du gör ju banne mig samma sak. 

6 - Naturligtvis handlar sista kapitlet om att olika människor får berätta hur bra Sabina är och hur hon har förändrat deras liv. Varför ens ha med det kapitlet? Antingen är boken bra och då kommer innehållet i boken att förändra folks liv, eller också är den inte det och då spelar det ingen roll vad folk i slutet säger. 


Självklart är mina åsikter om båda böckerna helt och hållet mina egna åsikter. Om någon annan älskar dem och de hjälper dem att få ett bättre liv så är det självklart jättebra. :)

ANNONS
Av puckolina - 27 januari 2015 11:00

Totalt 4 pass och 1,2 mils promenerande blev det förra veckan. Riktigt, riktigt bra med tanke på hur lite som har hänt senaste månaden. Välbehövligt också med tanke på hur dåligt det har gått för mig på ekonomifronten. 


Bäst är att jag tog mig ut och joggade för första gången på över en månad och det kändes underbart. Jättejobbigt självklart, men jag gjorde min bästa tid någonsin och känslan i kroppen var underbar. Mina nya skor är helt perfekta också, mycket mycket bättre än mina gamla. Nu längtar jag bara efter att kunna fara ut igen. :)

Av puckolina - 26 januari 2015 19:30

Det här är som jag har nämt tidigare en jättekonstig månad eftersom jag har pengar öronmärkta för flytten som inte räknas i budgeten, samtidigt som jag har använt mitt buffertkonto till sådana kostnader.. Samtidigt skulle det kännas konstigt att räkna in de pengarna när de ändå bara ska försvinna om några veckor.. 


Helt enkelt, det får bli lite som det blir. 


Dessutom har det också gått extremt mycket pengar den här månaden som inte har ett skvatt med något flyttande att göra. Helt oplanerade utgifter och rätt många tusenlappar som bara har gått till "jag mår dåligt shopping". Jag har tröstshoppat kläder, jag har ätit ute och jag har varit på krogen bara för att jag behöver göra roliga saker och inte vill vara hemma.. 


Summa summarum så har jag den här månaden gått minus 3000 kr. Långt ifrån årsmålet på +5000 i snitt. 


Skuldsidan har dock minskat med ungefär 4000 eftersom jag valde att göra mig skuldfri förutom CSN. Så det är buffertsparandet som har fått ta den stora smällen. 


Det ska bli spännande att se var februari slutar. :)

Av puckolina - 26 januari 2015 16:56

Förra veckans mål, att inte spela några spel på mobilen, gick som bekant alldeles utmärkt och bara för att det blev måndag så har jag inte kastat mig över candy crush som en utsvulten varg. :) Mobiltiden överlag har minskat kraftigt och det är ofta jag idag plockar upp mobilen, tänker "varför gjorde jag det" och lägger ner den igen. 


Tänk att det kan bli en sådan skillnad på bara en vecka?


Den här veckans mål fortsätter på mitt nyupptagna träningsmål. Jag ska göra någon form av träning varje dag. Det behöver inte vara stort eller märkvärdigt, men något. Idag gick jag ut stort med 20 armhävningar, 20 situps och 20 knäböj som jag snabbt klarade av i jeans direkt efter uppstigning. Asdrygt att göra - självklart. Men nog känns det lite bra nu efteråt att jag har gjort det. :p



Av puckolina - 22 januari 2015 20:15

Det här går faktiskt bra! Visst blir det fortfarande mycket mobiltid och reflexen att sträcka sig efter mobilen så fort det blir några minuters stillhet i livet finns helt klart kvar. Det känns också lite jobbigt att se alla förfrågningar som poppar upp och veta att många av dem säkert är frågor om kapitelupplåsningar som jag inte kan hjälpa till med. Men jag håller ändå målet, jag har inte loggat in en enda gång. 


Och det blir mindre mobiltid totalt, man kan bara kolla aftonbladet så många gånger per dag innan det bli löjligt. Jag märker att jag t.ex bli mer benägen att skriva här när jag har tråkigt och känner sug efter internet, vilket känns betydligt mer konstruktivt än att spela candy crush. :p 


Något jag också känner ett sug av att minska är facebook. FB har en solklar social funktion i mitt liv. Mycket sociala kontakter, inbjudningar etc, sker enbart på FB och det är också ett sätt att hålla kontakten med gamla vänner i andra städer / länder. Men att kolla FB 50 gånger per dag (det skulle inte förvåna mig om det är så mycket) är bara inte konstruktivt. 95% av flödet är ju ändå bara länkar och filmer som inte direkt stimulerar varken hjärnan eller själen. 


När jag tidigare i dag hade en stund över så passade jag på att möblera om. Istället för att ha spelen och FB på första sidan så förpassade jag dem till sidan två. Istället la jag endomondo och gymappen på sidan ett. Allt enligt devisen att hjärnan alltid vill ta genvägar och det man ser först är det man sedan kommer att göra. Ser jag FB-appen så fort jag tar i mobilen så är det självklart den jag kommer att gå in på. 


Jag vet redan vad jag skulle vilja lägga mobiltiden på istället. Jag vill vara närvarande när jag ser en film eller tv-serie. Antingen aktivit titta på den eller aktivt inte titta på den, inte sitta med delad uppmärksamhet som jag gör idag (kommer troligtvis att bli lättare efter flytten när jag styr över tv:en helt själv). Jag vill läsa böcker och jag vill lära mig mer om ämnen som intresserar mig. 

Av puckolina - 22 januari 2015 16:03

Badrummet är verkligen den plats i hemmet där jag tenderar att samla på mig mest prylar som bara står och samlar damm. Jag älskar nämligen allt som har med hudvård, smink och skönhet att göra. När jag var yngre var det full krigsmålning varje dag och jag hade generellt en väldigt utstuderad stil. Numera - nje, snarare väldigt konservativt och "lagom". Men jag tycker fortfarande att det är jätteroligt och sminkar mig i princip varje dag. Dessutom har jag extremt torr hud, så pass att jag ofta under vintern vaknar på morgonen och upptäcker att jag har kliat sönder huden i sömnen. Inte jätteroligt och medför att jag måste ha en hel del produkter som fungerar, dels för kroppen och ansiktet, men också för hårbotten och naglarna. 


Men att jag har produkter som jag gillar och använder är naturligtvis inte problemet. Problemet är allt annat som bara står där och inte används. Smink, parfymer och sådant som jag inte använt på 10 år är efter min förra storrensning borta. Nagellack och teatersmink som bara används 1-2 gånger per år är fint sorterade i lådor. Det som är kvar är:


1 - Sådant som fungerar, men inte är riktigt bra. Schampo, balsam och tvålar som jag använt 1/3 av och som förpassats till hyllan när jag har köpt eller fått någonting roligare. Ett bra exempel är ett set jag fick för flera år sedan med en väldigt julig doft. Duschkrämen och lotionen gick fort åt. Däremot duschtvålen med peelingkorn i.. Jag kan inte använda sådant på vintern med tanke på hur torr hud jag har. Det går bara inte. 


2 - Sådant som jag har köpt eftersom jag "borde" använda det = framför allt hårinpackningar och ansiktsmasker. Jag har hela tiden ambiotionen att jag ska ha en "spadag" en gång i veckan då jag gör sådana saker. Men det händer aldrig. Direkt efter dusch vill jag inte kleta på ansiktsmask eftersom mitt hår då kommer att behöva blötas igen för att kunna få en frisyr. När jag är påklädd och håret är torrt så ids jag inte. Men ambitionen finns alltid och därför bli sakerna stående. 


Kategori två vet jag faktiskt inte vad jag ska göra åt. Inse faktum och slänga sakerna kommer bara att innebära att jag i ett svagt ögonblick köper nya (det har hänt förr). Kategori ett har jag däremot verkligen skärpt till mig på de senaste månaderna, så pass att jag faktiskt kan se ljuset i tunneln. Jag fick nämligen ett jättefint set till jul som jag hemskt gärna vill använda. Men jag har ställt som villkor att de andra sakerna måste ta slut först. Peelingkrämen har jag löst på så sätt att jag bara använder den i armhålan. Det tar tid att få slut på den på det sättet, men sakta med säkert händer det. Mina halvtomma (dåliga) schampoflaskor ställer jag fram en i taget och använder typ var tredje tvätt när håret ändå mest behöver en liten uppfräschning. Lotions som egentligen inte fungerar av olika anledningar (fel doft eller undermålig produkt) försöker jag använda på mina värsta torrhetsfläckar de dagar jag egentligen inte ha tänkt smörja in mig alls. 


Sakta men säkert blir det faktiskt mindre flaskor och burkar på hyllan (utan att jag behöver slänga) och förhoppningen är att 3-4 stycken ska ha tagit slut när jag flyttar. :)

Av puckolina - 21 januari 2015 17:46

Jag vet att jag är väldigt känslig för depression. Helt enkelt därför att jag har varit mer eller mindre deprimerad under stora delar av mitt liv. Tonåren var väldigt jobbiga med en hel del självbestraffningsbeteenden och destruktiva relationer och jag har alltid känt att jag har saknat det där genuina "må bra" som jag upplever att de flesta andra människor verkar ha av sig själva. 


Jag vet inte hur många gånger jag har stött på motgångar i livet och direkt hamnat i den onda cirkeln av självsvält, sömnlöshet, för mycket alkohol och för mycket shopping. Jag är inte ute efter att shoppa för att må bättre, jag shoppar för att må sämre. 


Jag är inne i den svängen nu också, det är jag, men till skillnad mot för tidigare gånger så försöker jag verkligen kämpa emot. Jag försöker äta den där bananen och försöker känna att det faktiskt är bra nog. Jag försöker ta mig upp ur soffan och ta hand om disken, även om det tar mig två timmar, och har jag gjort i alla fall det så är det bra nog. 


Samtidigt är jag inte lika djupt nere som jag trodde att jag skulle vara, och där skyller jag faktiskt på träningen. Nyligt läste jag den här artikeln  angående hur träning rent fysiologiskt skyddar och bekämpar depression, och i alla fall för mig upplever jag att det stämmer. Jag har tränat mer eller mindre regelbundet i ett år nu och även om det blivit extremt lite senaste månaden så har jag i alla fall tagit mig iväg några gånger. Kanske är det enzymet som hjälper mig. Kanske är det att jag när jag tränar inte kan vara någon annanstans än i nuet. Kanske är det att jag måste äta bättre. Vad det än är så hjälper det. 


Och det blir faktiskt ett beroende. För ett år sedan skulle jag bara ha skrattat om någon hade påstått att jag idag skulle ha gett mig ut och sprungit i minusgrader, men idag har jag gjort just det. Det är en kamp att ta mig upp ur soffan - men jag gör det. 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se