Jag blir så himla inspirerad av duktiga människor. Speciellt människor som är duktiga på ett realistiskt sätt, liknar mig och som har mål de strävar mot. Visst kan jag även bli inspirerad av människor som t.ex springer ultramarathons, men inte på samma verklighetsförankrade sätt. 

I alla fall så läste jag det här inlägget hos fröken spara och kände att "men vad fan, jag borde också kunna". Ett helt år däremot.. nej, det blir för stort och skulle bara falla efter en vecka. På samma sätt har jag svårt att sätta upp ett mål utan en bestämd belöning i slutändan. Jag behöver kunna säga till mig själv "om du köper x så får du inte y" för att stoppa mig själv när det blir svårt. 

Jag kommer därför att göra det realistiskt och verkligt. Antagligen också superlöjligt i många människors ögon. Jag är fullt medveten om att det jag ser som en utmaning att avstå är många människors självklarhet / verklighet. Men varje människas utmaningar är unika. Det är inte konstigare när det gäller pengar än vad det är när det gäller t.ex löpning. Kan jag inte springa 5 km så är det ett bra första mål, ett marathon är det inte (för att fortsätta med samma exempel). 

Så - regler: 

¤ Allt jag anser att jag behöver (inklusive inredning) till min nya lägenhet är fullt tillåtet att köpa. 

¤ Jag får inte köpa kläder, tidningar (det kommer att vara värst), böcker, pennor, anteckningsblock, onödigt smink (ersätta grundsmink som mascara är okej) eller hudvård som inte är strikt nödvändigt (inga nya coola produkter) eller något annat onödigt. 

¤ Allt om stoppas i munnen är okej, men med eftertanke. 

¤ Samma med t.ex hårfärgningsmedel och dylikt - kan jag vänta två veckor till? 

Belöning:

¤ Efter 1 månad (1/3) så får jag göra en mindre fysisk korrigering som jag har velat göra i massor med år. 

¤ Efter fyra månader (1/6) så får jag köpa en ny kamera. 

Kommer jag i slutändan att spara några pengar på det här? Ja, jag tror faktiskt det. Å enda sidan kan man argumentera att jag antagligen skulle ha köpt dessa två saker ändå. Å andra sidan så har jag velat göra dem i flera/ många år men inte gjort dem eftersom jag inte har haft "råd". Men även om jag nu inte skulle göra det så spelar det inte så stor roll. Mitt övergripande årsmål att gå +/- noll i min totala ekonomi har ingenting med det här att göra. Det här handlar om karaktär. Om att inte shoppa för att jag ska må bättre eller sämre och om att bryta vanor. 

Jag tilltalades väldigt mycket av hela iden av en kvinna som efter en stor sorg och ett destruktivt liv ger sig ut på en nästan omöjlig ensamvandring. Och på ett sätt gillade jag den verkligen. Jag gillar känslan jag har i kroppen nu efteråt när jag ligger i soffan och inte känner för att gå och lägga mig bredvid karl. När jag känner för att vara ensam och reflektera, hur mycket jag än borde sova. 

Jag gillade också att filmen inte gav efter för alla de vanliga tjuvknepen som är så vanliga i filmer. Hon blir t.ex inte våldtagen en enda gång (sorry om jag gör någon besviken :p ) vilket man tyvärr nästan förväntar sig ska hända i en nyproducerad film. 

Var det en bra film? Nje.. jag tyckte nog ändå inte det. Den var lite för lugn, lite för förutsägbar, lite väl ytlig. Jag blev däremot sugen på att läsa boken, den tror jag kan gå betydligt mer på djupet på ett sätt som en film aldrig kan göra. 

Men det var trevligt att se något annat än muterade superhjältar på bio, det ska jag inte förneka. 

Jag har totalt förfallit i mitt gamla shoppingbeteende. Jag köper böcker trots att jag har massor av olästa böcker hemma. Jag köper kläder som jag verkligen inte behöver, hur fina de än är och hur gärna jag än vill att kläderna ska avspegla någonting jag inte är, så har jag faktiskt kläder så att jag klarar mig i flera år framåt. Igår köpte jag nya överstrykningspennor till jobbet, trots att jag har exakt likadana pennor hemma som jag inte använder. En ny fin (dyr) skrivpenna blev det också (pennor och kalendrar är lite min grej), som om jag inte hade nog av fina dyra pennor hemma.. *suck*

Jag blir så trött på mig själv. Det har inte ens blivit ny månad och det finns verkligen inte mycket kvar att spendera i budgeten. 

Men då är då och nu är nu, och nu är det nya tag som gäller. Jag har ju kommit igång med träningen igen, så varför inte med snålandet?

Vanlig gul ärtsoppa är en av de saker jag bara inte äter. Grön ärtsoppa däremot, är verkligen mums. Vi provade det första gången för några månader sedan när jag slog näven i bordet och krävde att vi skulle äta mindre kött och mer vitaminer och har gjort den regelbundet sedan dess. 

Dessutom är det billig mat på extremt kort tid, vilket jag verkligen tycker om. 

Basen är gröna ärtor, en grönsaksbuljongtärning och lite mynta. Sen kan man lägga till vad man vill. Igår tog jag ett paket salladslök och ett par nävar sojabönor också, vilket blev väldigt bra. Knaperstekt bacon passar också till om man verkligen vill ha kött (host karln min). 

Koka upp så att det blir varmt och ev. mjukt, purea och tillsätt ev. en skvätt grädde. Klicka i färskost eller liknande (färskost med basilika och vitlök blev jättebra) och ät. Enklare blir det verkligen inte. :)

är ju verkligen ingenting man bara kan slösa bort en sådan här vinter som vi har haft i år, tänkte jag och for ut och joggade igen. 1,5 km kortare än förra veckan och på ungefär samma tid / medelhastighet som jag hade innan månadsuppehållet (att jag inte har tappat något är bara det väldigt positivt). 

Dock fick jag lite tankar. Det är andra gånger jag springer i mina nya skor (Asics GT-2000 om någon är intresserad) och ingen av gångerna har jag haft minsta lilla känning i benhinnorna = mycket trevligt på alla sätt och vis. Däremot har jag båda gångerna haft ont lågt ut på vänstersidan av magen.. Mitt vanliga håll (som kom på slutet idag) sitter alltid högre upp på höger sida. Det här är mer en nålsmärta längre ner på vänster sida. Det enda man har där är tarmar och muskler, så jag antar att det antingen är en form av håll jag inte har haft förut, eller beror på tarmrörelser / hur jag har ätit och druckit. Men jag tycker ändå att det är konstigt att helt plötsligt få ont på ett sätt jag inte har haft förut. Det är dessutom värst i början och blir mindre allt eftersom, tvärtemot hur håll brukar kännas. 

Extra irriterande var det idag när jag faktiskt kände mig i utmärkt form rent andningsmässigt. Jag orkar fortfarande långt ifrån springa alla mina 5 kilometrar, men de gånger jag var tvungen att gå idag så var det pga smärta, inte brist på syre. 

Mycket irriterande.. :(

Jag fick lite dåligt samvete som bara totalsågade böckerna jag läste nu senast. Man ska ju faktiskt vara positiv och allt sådant. :p 

Så jag tänkte uppväga det med att berätta om en "träningsbok" som jag faktiskt tyckte väldigt mycket om när jag läste den. 

Detta är verkligen ingen träningsbok, snarare en klassisk självbiografi, och antagligen är det just det som jag gillar med den. Scott Jurek påstår inte att han sitter inne med sanningar eller försöker få någon att bli som honom, han berättar bara om sitt liv (med stort fokus på löpning och mat eftersom det är en stor sak i hans liv) och blir man inspirerad så blir man. Och det blev jag. Så pass att jag mer eller mindre har blivit en joggare mycket pågrund av honom. Jag som hade varit ute och plågat mig fyra lyktstolpar i taget kanske 4-5 gånger innan jag läste boken kände bara hur det kröp i kroppen på mig av lust att springa. Att han dessutom varvar löp och relationshistorier med jäkligt bra recept på veganmat gör verkligen inte saken sämre. 

Jag tror att den stora skillnaden för mig är just det att han inte säger "gör så här så uppnår du det här". Han säger "det här fungerade för mig, de här lärdomarna har jag tagit till mig, om du vill härma mig så är väl det okej". 

En del av min impulsshopping senaste tiden har varit lite böcker. Två böcker om hälsa / träning och en självhjälpsbok. Självhjälpsboken återkommer jag till när jag har läst den, men de andra plöjde jag igenom på alldeles för få timmar igår. 

För det första - jag avskyr verkligen böcker där de har försökt klämma in så lite text som möjligt på så många sidor som möjligt. Jag avskyr att ta tag i en jättestor bok, se fram emot många timmars intressant läsning och sedan vara halvvägs igenom efter knappt en timme. Jag kallar det falsk marknadsföring och jag avskyr det. Fina bilder och pedagogiska listor på fem rader per sida i måttlig mängd - fine. Men inte hela boken igenom. 

Stark som en björn Snabb som en örn av Kalle Zackari Wahlström. 

En bok som blivit väldigt hypad i olika träningstidningar på sistone och därför ville jag läsa den. Jag tyckte att den var småcharmig på ett konstigt sätt. Den är inte dåligt skriven och den är extremt lättläst.. lite väl lättläst för min smak, den tog mig ungefär 1,5 timme att läsa ut. 

Författaren meddelar först att han inte var en sådan som tränade, sen en sådan som tränade för att man borde trots att det var tråkigt (gymträning i maskiner) och sedan började lyfta tungt och fritt och blev en träningsgalning. Okej, det var snabbt avklarat. 

Efter det berättar han små anektdoter om när han körde starke man tävlingen, tävlade MMA, gick en jättejobbig militärmarsch och andra extrema tävlingar / utmaningar. 

Blandat med detta kommer små klokheter som att om man bara lyfter så tungt att man blöder ut händerna tillräckligt ofta så kan man äta vad man vill, men självklart ska man hålla sig borta från konstiga tillsatser och mat som man inte förstår hur den är tillverkad. 

Ett litet kapitel handlar om att han provar olika träningsformer (bodybalance, bodycombat och andra gruppträningspass) en gång och ogillar dem. En för mig intressant sak att ta upp eftersom han samtidigt erkänner att att de flesta människor måste göra ganska många marklyft innan man börjar tycka om styrketräning... 

Överlag en ganska underhållande men samtidigt meningslös bok. Visst är det lite kul att läsa om människor som pressar sig själva hårt fysiskt, men jag blir inte sugen på att göra det själv. Hade kapitlet om lidingöloppet handlat om hur han la upp träningen, började älska att jogga och sedan genomförde loppet - okej. En beskrivning om hur en människa oförberedd joggar 100 meter och sedan står och skriker med benkramper och sedan upprepar detta i två timmar - inte direkt inspirerande..  

Helt enkelt, jag hade haft betydligt mer respekt för författaren om han varit öppen med att "stark som en björn, snabb som en örn" bara och endast handlar om hur duktig han själv är (å andra sidan så är ett av tipsen att man ska skryta väldigt mycket hela tiden, så han följer ju sitt eget råd). 

Den här boken avskydde jag. Alltså verkligen, jag funderar på att bränna den i närmsta kamin och  jag skäms över att jag har stöttat henne med mina pengar. 

Saker jag avskyr med "Tänk om, tänk rätt". 

1 - Det är en jätte jättestor bok med jättelite text. Den tog typ en timme att läsa igenom (då har jag dock inte gjort några av hennes övningar). 

2 - Efter 1/4 av boken var jag så less på att titta på Sabina att jag nästan ville kräkas. 4 av 5 sidor hela boken igenom pryds av lite lite text och en gigantisk bild på Sabina i olika vackra miljöer i oftast väldigt lite kläder och djup urringning. Var femte sida har istället en gigantisk bild på typ blommor och sådant (hon kanske också blev less på att se bilder på sig själv). 

3 - Den är dåligt skriven. 

4 - Den hycklar. Jag ogillar hycklande. Speciellt när det kommer till mat. Du ska hela tiden tänka på vad du äter, välja att äta rätt saker (det går bra att äta pizza om du äter en nyttigare variant av pizza), välja dieter som du kan följa resten av ditt liv - men du får inte ha ångest kring mat för då blir det fel. Du ska inte stressa för då får man en massa bukfett. Du ska göra mindfullnessövningar hela tiden (okej då, det är bra övningar som fungerar) och då kommer all stress att bara försvinna (och bukfettet med dem). Om du inte har tid att träna så ska du göra burpees eller kuta i full fart upp och ner för en backe i 10 minuter (ärligt talat, vem förutom redan dedikerade träningsnarkomaner skulle få för sig att göra burpees i 10 minuter??)

5 - Hon hycklar. Jag höll på att bli lite lätt galen när hon menar på att hon minsann inte tränar speciellt mycket eftersom det inte räknas när hon leder gruppträningspass? Seriöst? Som att vara ledare skulle vara sämre träning än att vara deltagare, du gör ju banne mig samma sak. 

6 - Naturligtvis handlar sista kapitlet om att olika människor får berätta hur bra Sabina är och hur hon har förändrat deras liv. Varför ens ha med det kapitlet? Antingen är boken bra och då kommer innehållet i boken att förändra folks liv, eller också är den inte det och då spelar det ingen roll vad folk i slutet säger. 

Självklart är mina åsikter om båda böckerna helt och hållet mina egna åsikter. Om någon annan älskar dem och de hjälper dem att få ett bättre liv så är det självklart jättebra. :)

Totalt 4 pass och 1,2 mils promenerande blev det förra veckan. Riktigt, riktigt bra med tanke på hur lite som har hänt senaste månaden. Välbehövligt också med tanke på hur dåligt det har gått för mig på ekonomifronten. 

Bäst är att jag tog mig ut och joggade för första gången på över en månad och det kändes underbart. Jättejobbigt självklart, men jag gjorde min bästa tid någonsin och känslan i kroppen var underbar. Mina nya skor är helt perfekta också, mycket mycket bättre än mina gamla. Nu längtar jag bara efter att kunna fara ut igen. :)