Igår blev det lite för sent och kanske ett vinglas för mycket. I natt sov jag för länge och inte jättebra eftersom jag var väldigt törstig och vaknade för att dricka flera gånger (därav att jag misstänker att det blev ett vinglas för mycket). På förmiddagen var jag därför trött och hade inte ätit på jättelänge, och hade dessutom inte så himla mycket tid på mig innan jag skulle iväg. Dock var vädret helt fantastiskt och suget att hinna få lite sol på mig totalt. 

Så vad gör jag? Far ut och joggar förstås. Åt jag frukost innan? Så klart inte. Gick det bra? Knappast. 

Tidsmässigt blev det ändå helt okej, 5 km på 32 minuter och nästan 9 km/h i genomsnittshastighet (ej inräknat gång i början och slutet). Men oj vad jag inte orkade jogga några sträckor i taget.. det var nästan som när jag började för första gången i höstas då jag knappt orkade fyra lyktstolpar i taget. En liten liten bit och sen magkramper och tunga ben och gå en bit, hela vägen runt. 

Är jag stolt över att jag tog mig ut trots allt? Självklart, jag är löjligt stolt över mig själv. :) 

Överlag är jag rätt förtjust i serietidningsfilmer och serier, även om jag självklart inte fastnat för alla. Agent of shield gillar jag t.ex inte alls, och jag har generellt haft svårt för capten americafilmerna. 

Agent Carter däremot, den hittade jag för några dagar sedan på netflix och den har jag fastnat helt för. Det är befriande med en självständig kvinnlig huvudperson, det är bra skådespelare och jag gillar att den utspelar sig på 40-talet och därigenom inte bara förlitar sig på teknik och specialeffekter. 

Och jag gillar att jag har hittat en serie som är "min". Något som är nytt för mig. 

Jag gillade verkligen inte förra releasen och de få pass jag tog mig iväg på var mest bara en plåga. Vilket så klart var en bidragande orsak till varför jag inte har tagit mig iväg speciellt många gånger de senaste månaderna. 

Men nya programmet gillar jag verkligen. Timmen gick fort och nu sitter jag och darrar i hela kroppen på det där underbara sättet som man bara gör efter ett riktigt tungt styrketräningspass. Så nu kanske jag kan börja ta mig iväg en gång i veckan som jag har planerat så länge. :D

Så länge var svångremmen åtsnörpt.. :p 

Nä, men det är faktiskt helt otroligt vad mycket småsaker jag upptäcker varje dag som jag saknar. Jag har äntligen organiserat färdigt garderoberna och upptäckte att jag saknade massor med galgar för att det skulle fungera (lite lådor, många hängare). Jag saknar massor med kökssaker.. decilitermått, potatissticka, små men många saker. Jag hade nästan inga matlådor och de jag har var repiga och i plast. Jag har inget fungerande musiksystem. Jag köpte en jättefin gardin till sovrummet förra veckan som visade sig vara just det - EN gardin. Så där fick jag köpa en till och de blev helt plötsligt mycket dyrare än planerat. Mina soda streamflaskor luktade illa och hade gått ut för flera år sedan.

Två gigantiska och tre mindre kassar senare och nä, jag är banne mig inte färdigshoppad än. Jag hittade några otroligt fina tavlor på en butik där jag hade presentkort, så själva tavlorna blev rätt billiga. Men ram ingick inte och inte kunde jag bära hem några heller, så det blir några hundra till som jag måste ner och fixa någon dag.

Men som sagt.. fint blir det. Många små dyra pusselbitar som skapar en helhet som jag börjar vara oerhört nöjd med.

Förutom att göra av med en massa pengar så har jag gått två långpromenader, städat, diskat och lagt upp mina nya gardiner. Imorgon ska jag tvätta som en tok, bland annat mina nya handdukar, och sen hoppas jag faktiskt att det ska börja lugna ner sig lite för mig snart. Visst gillar jag att hålla mig sysselsatt, men inte när det ligger högar med ogjorda saker i varje hörn.  

Äntligen äntligen tog jag mig iväg till gymmet igen. Jag var såå trött när jag kom hem och ja, jag var tvungen att sova en liten stund, och ja det tog emot något så otroligt att ta sig iväg. Men tack vare att jag visste att jag hade en kompis som väntade på mig och tack vare att jag velade tills det var för sent att avboka så tog jag mig till slut iväg. 

30 min iw och 30 min core senare så mår jag jättebra och är mycket mer i balans än vad jag varit på länge. Jag misstänker att jag dessutom kommer att kunna sova inatt. 

Jag måste helt enkelt försöka att ta mig iväg regelbundet så att jag inte glömmer hur skönt det är efteråt.. och det man plågar sig igenom regelbundet är ju faktiskt lättare att göra än det som man gör sällan.. 

Jag blir så förbannad på mig själv, men bara ilska verkar inte hjälpa mig speciellt långt.. 

Igår var jag jättetrött när jag kom hem från jobbet. Visste mycket väl att sova på soffan var det sämsta jag kunde göra. Övertalade mig själv att jag bara skulle sova en liten stund och däckade i över två timmar (jag ställde inte ens en klocka så vad trodde jag?). Sen skulle jag ändå gå och lägga mig i tid.. my ass, hittade en film jag ville se och satt uppe till tolv. Var förstås inte ett dugg trött och det slutade med att jag inte somnade fören vid tre och blev väckt när jobbet ringde och undrade var jag var... 

Planen sen var att jag skulle träna direkt efter jobbet. Jag har bara kört ett pass den här veckan (egentligen mer ett halvt) och det är söndag. Men ja, jag är skittrött och lyckades förstås kohandla bort det också med mig själv. 

Och här ligger jag igen och tycker att "jag kan ju bara sova en liten stund".. 

*suck* Jag blir så less. 

Och sluta snusa igen måste jag också göra. Jag var ju så stolt över mig själv, också börjar jag igen och veckorna går.. 

Jag har aldrig varit ett överdrivet fan av sociala medier. Dvs forum, mer eller mindre specialiserade, och de senaste åren facebook visst. Twitter, instagram.. nä, vet knappt vad det är och än mindre vad det är bra för. 

När livet kraschade så la jag ner allt förutom bloggen. Jag kollar fortfarande FB, men jag skriver inget. Jag orkar nämligen inte prata med vissa personer om allt som har hänt, och det skulle kännas fel att skriva något alls när jag inte vill skriva om det. 

Det finns helt klart fördelar med detta. En av de största är att jag inte skickar ut små förfrågningar om sällskap eller små kommentarer om jag att jag har tråkigt och sådana saker som jag faktiskt är sugen på att göra. Det som framför allt har gjort att jag inte har fallit för frestelsen är att exet gör det och folk runt omkring mig är väldigt duktig på att påpeka det för mig. "Jag såg att han var ensam". "jag såg att han inte orkade laga middag".. Jag är väldigt glad att min omgivning i alla fall inte går runt och kommenterar sådana saker om mig.. 

Nu jobbar jag iofs imorgon, annars kanske jag hade gjort något mer socialt än att gå runt och städa lägenheten, men nu är det som det är och det känns faktiskt helt okej ändå. Lite ensammast i världen känsla, lite känsla av att det kanske är lite misslyckat att ägna en lördagkväll åt att städa. Men också skönt att bara umgås med fyrbeningen efter att ha varit uppe i folk hela dagen, skönt att inte vara tonåring och "måsta" gå ut och festa, skönt att jag kan vara med bara mig själv. 

Och lite irritation över att jag inte tagit mig iväg och tränat idag heller.. seriöst, hur svårt ska det vara? Jag tror minsann att det är dags för mig att återuppta mina veckomål så att jag har lite utmaningar att uppfylla. 

Kvällen har som sagt mest ägnats åt städning, vilket inte känns helt fel faktiskt. Det är rätt trevligt att för en gångs skull inte bo i en lägenhet som gränsar till svinstia hela tiden. Det är skönt att diska i 5-10 minuter varje dag och då är köket kliniskt sen, istället för att hela köket är belamrat hela tiden. 

Maten är ett projekt som jag inte riktigt har fått ordning på ännu. Igår ställde jag mig och gjorde en jättesats köttfärssås med löjligt mycket grönsaker i, men eftersom jag nästan inte har några matlådor kvar så verkar det innebära att jag kommer att äta köttfärs i minst fem dagar framåt... 

Sen kom problemet med vad jag skulle äta till middag idag. Matmässigt så ligger jag verkligen i postseparationsfasen där jag verkligen inte vill äta någonting av det som jag och exet vanemässigt lagade (vilket iofs också innbär köttfärssås). Jag gick runt planlöst på ica och det enda jag visste var att jag inte ville äta köttfärs och makaroner två gånger samma dag, att jag inte ville äta kött och att jag borde äta någonting. Till slut köpte jag en färskost med vitlök och örter och gjorde matkorn, morötter, ärtor, torkade aprikoser, hackade nötter och solrosfrön. Det blev asgott! Så himla enkelt, vegetariskt, nyttigt och jättegott. Sånt ska jag göra ofta känner jag. :)