Jag började tycka synd om mig själv redan förra veckan. Sen kom helgen med besök och fullt upp, prata hela tiden, inte tänka på sig själv och jag bara längtade efter att få vara ensam igen. 

Sen blev jag det. Tvättade alla smutsiga sängkläder och handdukar. Spelade farm hero. Diskade undan. Spelade farm hero. Städade lite. Upptäckte att klockan bara var tolv.. Spelade farm hero. Konstaterade att det inte var något på tv varken nu eller resten av kvällen. For hem till en sjuk vän och lekte datasupport och sällskapsdam i några timmar. For hem. Spelade farm hero. Kollade tv.nu igen yttifall att något skulle ändrats sedan sist. For ut och joggade. Pysslade lite med min spotifylista. Spelade farm hero. Åt några riskakor. Spelade farm hero. For iväg till gymmet och körde en halvtimme core... 

Stod helt ensam på gymmet och kände att nä, nu jävlar brister det. Nu mår jag verkligen skit. 

Jag har kommit så lätt undan än så länge. Visst finns sorgen och ilskan hela tiden där under ytan, men näsan har hela tiden varit ovanför. 

Men jag vill inte ha det så här.. Visst kunde det varit värre. Jag kunde varit fattig, jag kunde varit arbetslös, jag kunde ha haft flera barn. Jag kunde varit helt utan familj och vänner. Visst hade det kunnat vara värre. Men ändå, jag kämpade så hårt i så många år för att få min familj. Mitt sammanhang, min tillhörighet. De som jag skulle älska och som jag skulle bli älskad av. Och här sitter jag nu.. 35 år gammal med tre vänner, en katt och en jävla massa böcker. I en fin lägenhet förvisso. Men det var ju inte så här det skulle bli. 

Och jag vet att jag måste gå igenom det här. Jag vet att jag måste tillåta mig själv att gråta och att minnas. Jag vet att jag måste vara arg och jag måste vara ledsen. Jag vet att jag måste förlåta mig själv och att målet är att kunna minnas de bra sakerna. 

Men jag vill inte. Jag vill inte må så här. Jag vill inte vara ensam. 

Fy vad mitt inre är konfliktfyllt. I natt var jag svag och föll till föga igen. Jag fattar inte hur svårt det ska vara att bara låta bli att handla. Det är ju bara att låta bli! 

Jag faller inte lite heller.. när jag bestämmer mig för att skita i mina mål så gör jag det i alla fall ordentligt. *ironi* Nio (!) böcker beställda.. Iofs var flera av dem bokreapockets för 19 kr/st och sammanlagd kostnad blev "bara" lite över 600 kr. Men ändå.. Jag har ju mål med mina pengar, och böcker som jag kan låna gratis eller köpa extremt mycket billigare begagnat ingår inte i målen. 

Nåja, de kommer säkert att bli roliga att läsa i alla fall. Det blev en salig blandning mellan träningsböcker, rockstjärnebiografier och skönlitteratur. 

Eftersom jag då när jag vaknade var ganska sur på mig själv så fick jag kompensera det idag genom lite mera sorterande. Inte för att det är mycket sorterande kvar.. men jag har i alla fall äntligen ställt alla mina böcker som ingår i serier i ordning. På köpet bestämde jag mig för att nu var tiden då alla mina gamla skolkataloger ryker. Det är alldeles för många år sedan jag hade någon anledning eller önskan att titta i dem för att de ska få vara kvar. Sen gick jag äntligen igenom mina gamla barnböcker och bestämde vilka som skulle få stanna ett tag till av nostalgiska själ och vilka som ska omfördelas till nya hem så snart som möjligt. 

För knappt över en månad sedan så hade jag varit jättenöjd med den här veckan, och nu känns det som om jag inte har tränat på hundra år och knappt fick något gjort förra veckan. Det är konstigt så snabbt perspektiven kan förändras. :p 

Två halvtimmespass och ett entimmes - två styrka och ett konditionspass blev det. 

Tack vare kompledigt så jobbade jag bara två dagar, men jag tog trapporna båda gångerna. 

I helgen har jag haft besök och därför inte tränat någonting, men istället har det blivit mycket promenerande. En sträcka mätte jag upp (9,3 km), och totalt så skulle jag gissa på omkring två mil rena promenader. 

Det jag däremot inte har gjort en enda gång är jogga och det känner jag att jag verkligen behöver göra (dvs idag och gärna imorgon också). Ska jag fixa en halvmara (eller ens en mil) till hösten så måste jag verkligen komma igång någongång. Fy vad jag vill ha vår nu! Jag är less på ömsom snö, tö, halka och regn. 

När jag bloggade i förgår så hade jag redan tänkt ett tag, och nu tyckte jag att jag faktiskt hade tänkt klart. Så nu shoppar jag igen. :)

Inköp nr 1 - En ny träningsvattenflaska från kleen kantin. Än så länge har jag använt en vattenflaska från stadium som är gud vet hur gammal och som rent allmänt inte känns jättefräsch. Kleen Kantin fick jag först höra talas om på minimalisternas blogg och tanken tilltalar mig. Minimera gifterna - öka ekotänket genom att uppmuntra de som vill sälja produkter med mindre skit i. Jag har inte fått den än, så jag får återkomma med recension. 

Inköp nr 2 - Ett flipbelt. Jag impulsköpte ett hurrtabälte i höstas när jag började jogga och det fungerar iofs, men verkligen inte tillfredställande. Det är stort och klumpigt, samtidigt som jag inte får plats med det som jag vill ha med mig. Min mobil går ner i fickan (det kontrollerade jag faktiskt innan jag köpte det), men om jag har hörlurarna i så får jag verkligen anstränga mig. Det är inte jätte, jätteirriterande när jag springer, men stör ändå. Jag får återkomma med recension av flipbelt när det kommit, men spontant känns det som en betydligt bättre produkt. 

Inköp nr 3 - två kortpremenurationer på två träningstidningar via tidningskungen.se. 3 nummer av iform för 79 kr och 6 nummer av womens health för 199. Jag gillar båda tidningarna skarpt. Jag gillar och inspireras oerhört mycket av träningstidningar och jag planerar att kunna göra lite byten med en kompis som premenurerar på en annan träningstidning. Jag planerar dessutom att fara till en second hand butik vid tillfälle och köpa begagnade tidningar. Jag vill verkligen komma ifrån "det är synd om mig och därför köper jag en tidning-tänket", men så länge det är planerat och övertänkt så ger de trots allt mig väldigt mycket. 

Planerat inköp nr 1: Jag behöver nya skor till min inomhusträning. Det bara är så och ska jag satsa på regelbunden träning så känns det bara korkat att strunta i det. De skor jag har nu är joggingskor som inte duger till joggning. De känns inte bra på fötterna. Jag har sjukt dålig balans och eftersom skorna känns ojämna så blir det verkligen inte bättre. Jag har inte dålig balans när jag tränar barfota, men jag har det med skor och så ska det inte vara. 

Det är bara att inse att jag inte kommer att bli någon "miljonär på kortast tid", det enda jag kan göra är att försöka utforma mitt liv så gott jag kan efter mina mål, drömmar och önskemål. 

Blä. 

Träffade exet idag och för första gången känner jag mig så där riktigt småsint superbitter. Tänker jag logiskt på det så finns det ingen anledning. Det går tydligen bra för honom på praktiken, samtidigt som det ju bara är en praktik och jag vet att han är duktig på att snacka. Han har tydligen träffat en massa nya vänner och har jättemycket att göra hela tiden. Men jag misstänker att det knappast är personer som jag skulle ha något intresse av.. jag vet inte.. hela konceptet med att supa hela tiden och ha vilda hemmafester känns som något jag är färdig med för många år sedan. 

Men ändå. Varför i helaste friden skulle jag vara tvungen att göra slut med honom för att han skulle skärpa till sig, börja jobba och komma utanför lägenheten? Varför kunde han inte ha gjort sånt för flera år sedan? 

Inte för att jag tror att han mår bra eller har gått och blivit vuxen. Det såg verkligen ut som fan i lägenheten och grannen mittemot hade tydligen redan klagat en gång. 

Jag är verkligen inte avundsjuk. Jag vet att jag har ett så mycket bättre liv. Jag vet att hans strategi att aldrig prata och bara trycka ner alla känslor inte fungerar. Jag vet att jag inte vill ha tillbaka honom.. jag ser honom och ja, han är någon som jag tycker om och på många sätt respekterar, men jag känner ingen längtan efter att krypa isäng med honom. 

Men jag är bitter. Jag är förbannad på honom, på mig, på livet och på ödet. Och jag känner mig faktiskt så där riktigt ensam ikväll för första gången. Det hade inte varit helt fel att få krypa ihop i en varm famn och få vara liten ett tag. 

En fortsättning på tankarna jag hade igår. 

Väldigt mycket av mitt liv just nu går ut på att fundera på vad jag vill. Framför allt de senaste 5-6 åren, men egentligen hela mitt vuxna liv har gått ut på att fundera på vad andra vill. Vad kan jag göra för att andra ska bli lyckliga eftersom andras lycka skapar min. De senaste åren har jag dessutom i princip hela tiden levt i framtiden. Oron för hur nästa vecka, månad eller år ska lösa sig rent praktiskt har tagit så mycket energi att ingen har funnits kvar för tankar på just nu. Till råga på allt ligger betoningen på oro. 5% av mina tankar har ägnats åt tankar på saker jag vill göra, 95% har gått åt till att oroa mig över hur en framtid jag enbart till begränsad del kan påverka ska lösa sig rent praktiskt. 

Jag har bara kommit en liten liten bit i min sorgeprocess, men vad jag in i själ och hjärta vet är att jag fattat rätt beslut. Det stora steget nu kommer att bli att låta bli att önska att de senaste 8 åren inte hade hänt, och kunna se på allt det positiva som ändå har varit med glädje. 

Det jag gör varje dag nu i stort och smått är att försöka lista ut vad jag vill. Vad vill jag äta? Vad vill jag titta på? Vill jag titta på någonting eller vill jag lyssna på musik istället? Eller vill jag ha det helt tyst? Vad vill jag? 

Det är en väldigt intressant process faktiskt och hade du frågat mig för ett år sedan så hade jag förnekat att så otroligt stor del av mitt liv var styrt av någon annan. Jag har alltid sett mig själv som en person som styr och ställer och gör som jag vill.. men det var jag tydligen inte. 

Så vad vill jag då? 

Just nu handlar det väldigt mycket om att göra exakt tvärtemot allt som jag gjort tidigare. Små saker i vardagen.. att inte äta korv eller färdiga köttbullar. Inte dricka coca-cola. Se på romantiska komedier. Se serier jag inte sett förut. 

Sen vill jag träna, och jag vill resa. Jag har alltid påstått att jag inte tycker om att resa, eftersom det helt enkelt inte varit praktiskt eller ekonomiskt möjligt. Det är lättare att påstå att man inte vill resa, än att erkänna att jag inte har råd eftersom alla mina pengar går åt till att försörja min med god marginal vuxna partner. Men nu vill jag göra det. Jag vill se nya platser. Jag vill sola och bada. Jag vill komma bort från den grå vardagen. Jag vill bry mig om mig själv och bara mig. 

Jag vill träna. Jag mår så himla otrolig fantastiskt bra av att träna. Jag började för ett år sedan i rent självförsvar eftersom det inte fungerade att ha så ont som jag hade. Men nu vill jag bara fortsätta. Jag vill bli starkare, jag vill bli snabbare, jag vill orka mer. Jag älskar den lättsamma sociala tillvaron som blir av att gå på samma pass. 

Och jag vill kombinera dem.. Jag vill åka på en ren träningsresa. Jag vill orka springa långt och snabbt och jag vill göra en rejäl upplevelse av det tillsammans med vänner. 

En ren må bra slöa, äta / dricka gott och bara må bra resa är nu bokad och klar för våren. En träningsresa samt en närbelägen halvmara är preliminärbokad till i höst. En lite coolare halvmara är planerad för nästa vår.. Det här är planering för framtiden som känns rolig! Inte att bara vara rädd och oroa sig, utan att hitta på saker att se fram emot. 

Detta gör att mina tidigare ekonomiska mål omprioriteras en hel del. Jag vill fortfarande ha tänket med mig och jag vill fortfarande bygga upp en lite större buffert än vad jag har idag. Men det kommer att bli annorlunda än vad jag planerade för bara några månader sedan. Jag vill prioritera nu och roliga saker sen, inte bara prioritera "tänk om". 

Jag satte ju upp som mål att jag skulle ha ett väldigt begränsat köpstopp som framför allt skulle fokusera på saker som jag tenderar att köpa bara för att köpa något, dvs böcker, tidningar och kläder. Första månaden godkänner jag trots att jag faktiskt föll för frestelsen en gång och köpte en tidning, men omständigheterna var lite speciella och en gång räknar jag som ingen gång. 

Min ursprungliga plan var att jag sedan skulle köra tre månader till för att sedan få köpa en kamera.. Men jag har faktiskt börjat omvärdera min plan en hel del. 

Den primära orsaken är att mitt shoppa för shoppandes skull behov är mycket mindre än vad jag trodde att det skulle vara. Visst har jag tokhandlat saker till lägenheten, men jag har faktiskt inte varit så sugen på de "förbjudna" sakerna som jag trodde att jag skulle vara. Den sekundära orsaken är att det finns en hel del som jag faktiskt har ett genuint behov av (dvs som uppfyller andra viktiga behov i mitt liv) som det bara känns fånigt att avstå i flera månader till bara för en princip. Det är som sagt mitt destruktiva köpbehov som jag vill komma åt, inte det konstruktiva. Sist men faktiskt inte minst så känner jag inget större behov av min belöning längre. Mitt fotointresse är för närvarande helt borta och det finns många andra saker jag hellre lägger de pengarna på. 

Jag kommer att fundera några varv till på det här, men just nu känns det som att mitt köpstopp är avblåst. Det känns också som att mitt fokus har förändrats något, från spara för sparandet skull till att spara för att uppleva. Men mer om det i ett annat inlägg. 

Vilken härlig nystart på mitt träningsliv! 

Dels har jag jobbat väldigt lite den här veckan, dels har det varit underbart väder, delvis och framför allt så börjar jag verkligen känna hur mycket tid jag helt plötsligt har när jag bara har mig själv att ta hand om. Och hur mycket energi jag får av att sova i ett tyst sovrum, leva i en städad lägenhet och med mycket mindre oro än jag haft de senaste massa åren. 

Totalt har det blivit 6 träningspass den här veckan: Core, indoor walking, bodypump, combat och två jogga/gå pass. 

Dessutom har jag varit ute och promenerat i ungefär 3,5 h (vissa promenader i skogen vilket gör det svårt att uppskatta sträcka), och tagit trapporna på jobbet två dagar. 

Det känns jättebra! Det känns som att jag använder min kropp, lugnar min själ och utnyttjar tiden till något konstruktivt. Det är helt underbart att inte bara ligga och ruttna framför tv:en varenda dag. Det känns underbart att jag lyckas med att bara powernappa en liten liten stund och sen ta mig iväg, istället för att sova i flera timmar och sedan inte kunna sova på natten. Jag har smygont i kroppen jämt och det är underbart. 

Tyvärr kommer det i princip inte att bli någon träning alls nästa vecka.. iofs av nödvändiga och trevliga anledningar, men ändå. Nu när jag äntligen har kommit igång ordentligt.. :( 

Imorgon blir det två pass (totalt en timme) i alla fall. (+städning och låna saker och jobba) Men sen.. På tisdag måste jag göra hur mycket praktiska saker som helst. En massa butiker som ska besökas / saker som ska köpas. Hjälp med borrning och dyl. på kvällen som ska utfordras och stortvätt på det. Kanske kanske att jag hinner springa, men jag tvivlar på det. På onsdag måste jag träffa en kompis på förmiddagen. Torsdag jobbar jag, ska städa och fixa och sen får jag besök på kvällen som stannar tills på måndag morgon, så då tar jag mig inte iväg någonting mer den veckan. 

Oh well. Det är som det är. Men visst är det surt när man äntligen känner att man är tillbaka på banan.