Efter snart två veckor i princip oavbruten shopping och grannar som troligtvis tror att jag är miljonär så börjar faktiskt både inköpslistan och pengarna ta slut. 

Överlag måste jag faktiskt säga att jag är vädigt nöjd. Jag har haft en ganska klar bild över hur jag vill ha det och har hittat saker som överensstämmer med den bilden. Sen har det så klart blivit en hel del onödigt, felköp och inköp där jag senare har hittat samma sak till ett billigare pris någon annanstans. Men så är det bara och det är inte mycket att göra något åt. Skulle jag varje gång sparat kvittot, förpackningen och åkt tillbaka och reklamerat /bytt så hade jag fått lägga ner massor med extra tid och väldigt mycket bensin. 

Det enda jag än så länge blivit riktigt sur över är betongkrokar från jula som inte går att spika in i en betongvägg (mammas likadana av annat märke gick utmärkt) och ett par gardiner från åhlens som visade sig vara bara en gardin. Vem köper bara en gardinlängd lixom? Jag har inte kvar förpackningen (kan inte returnera den jag köpte) och jag tycker faktiskt väldigt mycket om dem, så jag ska köpa ett paket till, men lite surt är det att de blev dubbelt så dyra som planerat. 

Men nu är det som sagt dags att dra handbromsen och lugna ner shoppingdjävulen en smula innan alla pengar rinner iväg. :p

Efter en väldigt intensiv och social dag såg jag verkligen fram emot att tillbringa kvällen helt ensam. Nu, några timmar senare har jag fått en hel hög med olika tankar som spretar åt alla möjliga olika håll. 

Jag tittar på tv-tablån för kvällen och det första jag ser är bourne supremacy och den första tanken är - den fungerar ju. Sen inser jag att det bara är jag som ska, eller inte ska, se på tv och hittar ett romantiskt drama som jag inte sett och faktiskt gärna vill se. Och medan jag ser den så inser jag hur mycket jag har saknat att få se sådana filmer utan någon som konstant suckar inombords under tiden. De kallas nästan alltid för romantiska komedier av någon konstig anledning.. precis som Marian Keys kallas för en "chick-lit" författare.. 

Efter en stund inser jag att jag faktiskt inte ska somna och funderar på vad jag vill göra härnäst, vilket är att ta hand om skogen som har fått växa fritt på mina ben under minst 6 månader samt ta hand om 1,5 centimetersbeläggningen på mina fötter.. och prova den där honungspeeloffmasken som jag fick en impuls och köpte där kring jul. 

Det är så tudelat det där med utseeende hos kvinnor. Å ena sidan bombarderas vi hela tiden av budskap om hur vi ska vara och vad vi ska göra för att bli just sådan. Å andra sidan skulle jag faktiskt vilja påstå att motpolen, den som talar om att allt som modifierar utseendet på minsta sätt är fel fel och bara fel också är väldigt stark idag. Damd if you rakar dig och damd if you do lixom. Det var för mig en konflikt, inte bara inom mig själv som feminist, utan även i mitt förhållande. Jag har alltid lagt väldigt mycket stolthet och värde i mitt utseende. Jag gillar hur jag ser ut, jag gillar att jag ser bra ut, jag gillar att framhäva mina fördelar och tona ner mina nackdelar. Med tanke på hur jag går klädd för det mesta och hur ofta jag går helt osminkad så kan jag inte på något sätt anse att hollywoods skönhetsideal dominerar mitt liv. Däremot är jag fullt medveten om hur det känns att leva i ett förhållande där man inte orkar bry sig. Där det känns som om jag är damd om jag rakar mig - för då gör jag det för en karl som ändå inte bryr sig. Och damd om jag inte gör det - för då känner jag mig sunkig inför mig själv, jag ogillar hur min hud känns mot mina händer. 

Så helt och hållet bara för min skull har jag epilerat bort 2 cm hår under armarna, 3 cm hår från mina ben, filat bort 1,5 cm beläggning på mina fötter och lagt på en helt underbar honungsansiktsmask. Och det känns underbart. Hur fel det än kan låta så känns det som att jag har återtagit min kropp. Nu är den banne mig lite mer som jag faktiskt vill att den ska vara. 

Sista insikten för kvällen är hur otroligt mycket jag trivs med min lägenhet och hur mycket jag trivs med att den bara är min. Jag shoppar massor var och varannan dag och varje full kasse som kommer hit innehåller massor med små pusselbitar som gör mitt hem mer och mer mitt. En färgglad badrumsmatta här, en speciell krok där. Det går sjukt mycket pengar, det gör det. Men jag älskar det och det är värt det. Det är redan nu, efter 1,5 vecka, jättefint här. Det är mitt hem, min borg, mitt bara mitt. :)

I helgen klagade jag på att jag kände mig så orkeslös i kroppen, men efter några dagars vila och väldigt mycket sömn så verkar i alla fall det vara på väg åt rätt håll. Idag tog jag mig till och med ut och joggade en kort runda för första gången på en månad. Inte för att jag inte har försökt tidigare, men nu lyckades jag till och med. 

Jag gick ut på premissen att jag skulle ta det väldigt lugnt och jogga väldigt kort. Tidigare har jag alltid haft min 6 km runda och det enda som varierat är hur mycket och länge jag har varit tvungen att gå. Den rundan går dock fortfarande inte att springa och dessutom hade jag mycket motvilligt fyrbent sällskap, så jag nöjde mig med 3 km. 

Och det var faktiskt både riktigt skönt och gick bättre än vad jag trodde. Jag tog mig runt på 21 minuter, gick ett par gånger eftersom sällskapet krävde det (okej, en gång för att jag krävde det :p) och efteråt kändes det bara bra. Körde lite styrka när jag kom hem och eftersom allt kändes bra så tog jag även trapporna på jobbet. 

Eftersom jag varierar min träning så mycket och eftersom det lite för ofta blir lite för långa uppehåll så kommer jag egentligen ingen vart. Varken styrka eller kondition blir egentligen bättre. Men samtidigt så spelar det ingen roll.. så länge jag rör på mig några gånger i veckan och mår bra av det så tänker jag att allt är bättre än att inte träna alls. Sen skulle det förvisso vara jättekul att någon gång kunna springa ett lopp eller två, men gör jag inte det så är det okej. 

Eftersom jag är en sådan där person som har stenkoll på mitt konto så finns det inte mycket som stör mig mer än när det finns reserverade belopp som jag inte vet vad det är. 

I två dagar nu så har jag haft summan 748 kr reserverat, och jag har ingen aning om vad det är. Jag handlade ingenting för den summan den dagen, det vet jag. 

Gud vad det stör mig.. Enligt uppgift så ska ett belopp kunna reservas i 5 dagar, så i värsta fall får jag vänta tills på fredag innan jag kan se vad det är och om det är okej eller inte.. 

En av de saker jag verkligen inte fått någon ordning på sedan flytten är mina garderober. Dels har jag ärligt talat inte ens packat upp alla kläder ännu (iofs bara en väska kvar, men ändå, allt annat är klart sedan länge), dels har jag mest bara stuvat in utan någon större tanke bakom det. 

Kläder och jag är ett rätt känsligt ämne. Jag har hur mycket kläder som helst, använder en liten del av dem extremt mycket och en stor del av dem extremt sällan eller inte alls, samtidigt som jag aldrig tycker att jag har något att ha på mig. I-landsproblem som heter duga och något jag misstänker att jag delar med stora delar av den (kvinnliga?) befolkningen. 

På hösten, vintern och våren så går jag klädd i jeans, t-shirt/linne och något långärmat. Eftersom underlaget för det mesta inte tillåter mycket annat än rejäla vinterskor så går klänningar, kjolar och annat snyggt bort. Dessutom är jag 99% av tiden antingen hemma, på väg till och från jobbet (där jag har arbetskläder) eller ute i naturen, och andra kläder är helt enkelt inte praktiska. Att byta om flera gånger per dag är lite väl mycket jobb för min smak. 

På sommaren är jag antingen klädd i jeans + t-shirt/linne, eller har avklippta jeans, shorts eller kjol på mig. Dock oftast något praktiskt och hållbart av samma anledningar som resten av året. 

Jag vet ärligt talat inte riktigt när jag ska ha alla de där fina kläderna som jag trots allt äger.. Det känns lite fjantigt att dra på sig en klänning för att gå skogspromenader.. 

Dock har jag redan insett en väldigt trevlig sak (ekonomiskt that is). I min nya lägenhet har jag tillgång till väldigt mycket mer tvättider än i min förra, vilket kommer att göra att jag inte alls behöver lika mycket kläder. När man i bästa fall kommer åt en tvättmaskin varannan vecka och kanske inte ens så ofta så behöver man väldigt mycket av det som används ofta. Men nu när jag kan tvätta flera gånger i veckan om jag skulle vilja det så kommer jag att kunna nöta ut och slänga väldigt många plagg innan jag faktiskt måste ersätta det jag förlorar. 

Problemet för dagen är att komma på hur jag ska organisera mina garderober så att jag faktiskt ser vad jag har och använder de olika plaggen, istället för att bara rotera de som jag alltid har på mig... 

Det jag var mest rädd för med att separera var ensamheten. Inte bara för att jag har levt i en eller annan relation i hela mitt liv, utan framför allt eftersom jag levt med någon som alltid har varit hemma. Vänner och ett socialt arbete i all ära, men det är ändå många timmar per vecka som man bara är hemma. 

Än så länge har jag inte känt av någon ensamhet alls. Antingen har jag varit upp i folk hela dagarna eller också har jag haft så sjukt mycket att göra att jag inte haft tid att tänka på det. Men nu när det mesta är klart börjar jag faktiskt känna av det. Inte så att det är jobbigt ännu, men lite "vad ska jag göra nu" känsla. 

Än så länge har jag varit vaken i fyra timmar idag. Jag har sorterat tvätt, renbäddat sängen, diskat, gått en 5 km promenad, ringt lite samtal, kollat allt jag brukar kolla på nätet.. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på nu.. 

Jag försöker verkligen komma igång ordentligt med träningen igen, men fy vad jag är orkeslös i kroppen. Inte bara svag och klen som man kan känna sig när det blivit dåligt med träning ett tag, utan rent kraftlös.. Så fort jag tar i lite extra så skriker bara kroppen åt mig att den verkligen inte vill. Den vill bara sova. 

Visst kan jag förstå den.. det har varit rejält jobbigt för både kropp och psyke i flera veckor nu. Men samtidigt så är det ju träningen som ger energi också. Den här veckan har jag i alla fall fått mina pass gjorda i antal, men framför allt satsat på yoga och annan mer stillsam träning. Två gånger har jag dragit på mig joggingkläderna och försökt springa, men det har bara inte gått med den halka som är nu.. det går bra att gå och att cykla, men springa vanliga obroddade skor, det går bara inte. Ett pass iw har fått stå för all konditionsträning som det blivit. Å andra sidan är det en dag kvar av veckan, det kan ju hända att jag orkar ta mig iväg imorgon. Kanske.. :p 

Mycket av mina tankar och tid går naturligtvis till att få ordning på lägenheten. Tidigare i veckan kom ett gardinpar som jag beställt och de är nästan ännu finare än vad jag trodde / hoppades på att de skulle vara och de passar perfekt in. De var dyra, nästan 600 kr, men eftersom jag inte direkt brukar byta gardiner ofta så är det helt klart värt det. 

Idag var jag och köpte lite nya blommor så att jag har växter i alla rum. En ny kruka blev det också eftersom jag upptäckte att min stackars garderobsblomma bara bestod av rötter och nästan ingen jord alls i krukan. Nu har den plats att växa på i några år till. Jag köpte resturangchansen i år och fick ungefär 120 kr rabatt på plantagen. Inte illa med tanke på att jag inte direkt köpte jättedyra blommor. 

Överlag har jag fått jäkligt bra ordning på bara en vecka måste jag säga. Visst är det mycket kvar, men det är helt klart beboligt nu.