Igår försvann som sagt in i sömndimman, men idag har jag mått bra igen. Jag har inte gjort mycket idag (för säkerhets skull), men jag har gjort det jag ska. Halvdag på jobbet, joggat med vovvarna, ställt upp som skjuts för en kompis och snyggat till lägenheten. Samt legat på rygg i soffan och spelat candy crusch och tittat på simsons the movie. :p 

Jag tar det alltid på allvar när min kropp säger ifrån. Jag kanske inte gör mycket om man jämför med många av de jag känner. Framför allt de riktiga karriärmänniskorna och inte att förglömma trebarnsföräldrarna. Men jag har varit svindlande nära att gå in i väggen en gång och jag tänker inte ta den risken igen. 

Helt enkelt, någon annans standard kan aldrig bli min standard, och när min kropp säger ifrån så är det väldigt, väldigt korkat av mig att inte lyssna. 

Jag vet inte vad det var med mig igår, men både kropp och själ sa ifrån och det på allvar. Det började med att jag vaknade alldeles för tidigt och låg och försökte somna om i flera timmar. Halv sju klev jag upp, gick ut med hunden och påbörjade väntan på den andra hunden som vi ska passa i några dagar. Halv åtta kom hon och jag däckade på soffan till elva. Vaknade elva och gick in i sovrummet och somnade om. Vaknade två och sparkade ut sambon och hundarna, medan jag gick och la mig på soffan igen och somnade. Vaknade halv fyra och åt mat som sambon lagat - somnade. Vaknade kvart över fem och pallrade mig ut på långpromenad och gick förbi mamma en sväng. Kvart över åtta orkade jag inte längre och gick hem. Somnade elva och sov till halv tio idag.. 

Jag vet inte när jag var så trött senast... tala om att kroppen bara sparkat bakut..