Älskade älskade hungerspelen, de förnekar sig aldrig. Jag läste böckerna innan jag såg första filmen och avgudade dem. Trodde sedan att jag som vanligt skulle bli grymt besviken på filmen jämfört med böckerna - men för första gången någonsin så blev jag inte det. Efter det har jag bara fastnat hårdare och hårdare för varje film som kommit, och trean i ordningen har verkligen inte gjort mig besviken. 

Jag funderar helt seriöst på att försöka se den en gång till på bio, och det vet jag inte när den hände senast. :)

Frivid42 skrev igår ett mycket tänkvärt inlägg angående att vara vuxen eller att fortsätta att söka snabba kickar (genom konsumtion) som värsta tonåringen hela livet igenom. Med tanke på att halva den här bloggen kom att handla om min privatekonomi så kanske det inte är någon överaskning att jag kände mig väldigt träffad.. 

Eftersom jag har analyserat mig själv fram och tillbaka hela mitt liv så vet jag väldigt väl varför jag fungerar som jag gör. Att däremot förändra mig själv är en helt annan sak. Jag inbillar mig att jag har kommit en bit på vägen, och jag hoppas naturligtvis att den utvecklingen ska fortsätta starkt framåt under de närmaste åren. 

Ska jag skriva om allt så blir det en roman, men några punkter i korthet är:

¤ Jag bär på en sorg och en tomhet eftersom jag i mitten av barndomen fick veta att jag inte längre var intressant för en av mina föräldrar. Det finns naturligtvis många faktorer i detta, men att gå in i de (för mig) extremt jobbiga tonåren och helt plötsligt "inte duga" har skapat rejäla rivsår inom mig. Med detta kom dels ett behov av att skapa mitt värde genom saker, ett behov av att "köpa" mina vänner/pojkvänner och en övertygelse om att ingenting spelade någon roll eftersom jag ju ändå inte tänkte leva speciellt länge. Plus en del annat - men det är huvudpunkterna.  Det är också förklaringen till att jag alltid valt "misslyckade" killar. Om jag är den som försörjer så kommer han ju inte att lämna mig - eller hur? Och en hel och sund kille skulle ju aldrig välja mig. 

¤ En annan bieffekt har varit mitt behov av att misslyckas. Om jag lyckas mår jag dåligt, om jag misslyckas så är det bara vad någon hade kunnat förvänta sig. Därför har jag missbrukat nikotin, druckit lite för mycket i perioder, nästan alltid misslyckats i skolan och definitiv aldrig någonsin kunnat spara några pengar. Det har aldrig gått helt överstyr, bara nästan, hela tiden. 

¤ Jag kan inte säga nej. Vem som än frågar mig vad som helst så är jag alltid på väg att säga ja innan jag ens har hunnit tänka efter. Jag har blivit bättre på det, men det är fortfarande jättesvårt. Detta gäller då även företag... Inte så att jag skaffat 10 mobiler för att jag inte kan säga nej till försäljare på stan, men erbjudanden har jag löjligt svårt att säga nej till. 

¤ Jag har alltid haft en grundtrygghet genom de få släktingar jag har kvar. Jag har aldrig behövt vara rädd för att inte kunna köpa mat, aldrig haft något riktigt skriande behov av att spara pengar, har fått små tillskott med jämna intervaller.. Jag har skämts över att jag inte har kunnat spara och jag har skämts ännu mer när jag fått pengar och de har gått till att betala av hemliga sms-lån, men jag har alltid klarat mig. 

Som sagt, jag är på väg. Sakta men säkert så mår jag bättre, bygger upp min självkänsla och blir mer och mer vuxen. Men det är en seg process och jag är verkligen inte i hamn än, trots att halva livet snart har gått.

Men bara de senaste dagarna har jag inte köpt fina väskor (trots att jag inbillade mig en stund att jag behövde dem) på 15% rabatt och 10% återbäring via refunder. Och jag har inte beställt en årsprenumeraton på amelia trots att jag fick 23 nummer och 6 skitsnygga vinglas för strax över 700 kr. Så jag är på väg.. trots allt. :)

Nu på morgonen insåg jag att jag totalt har glömt bort att berätta om den här månadens glossybox. Jag måste erkänna att det faktiskt är hemskt trevligt att få den en gång i månaden, även om jag inte tänker fortsätta att prenumera efter att den här perioden har tagit slut. 

Jag ids inte samla ihop dem och ta en dålig mobilbild på alltihop, utan nöjer mig med att sno bilder från deras hemsida på de två produkter jag var enormt nöjd med. 

Den första är den här:

More brows från model co. En ögonbrynsfärg med en praktisk liten borste. Tidigare har jag använt makeupstores trefärgade som jag förvisso är extremt nöjd med, men frågan är om inte den här vinner. Dels är den extremt enkel och snabb att använda, dels blir färgen klockren på mig. Mer och lite lite mörkare bryn, men inte överdrivet på något sätt. Rekommenderas varmt. 

Den andra är en ögonskuggepenna från Sumita:

Färgen är underbar, ett lätt lätt metalliskt brun/grå skimmer som passar perfekt till vardags. Lite tjock penna, men eftersom färgen är så diskret så gör det ingenting. Bra hållbarhet också även utan primer. 

Övriga produkter för mig blev make up borttagningsservetter (alltid bra att ha för latmaskar som mig, men jag har inte provat dem än). Ett äckligt genomskinligt lipgloss från makeup store som bara var klibbigt och vidrigt, samt en minitub med handkräm (används, men inget märkvärdigt).