Det här är som jag har nämt tidigare en jättekonstig månad eftersom jag har pengar öronmärkta för flytten som inte räknas i budgeten, samtidigt som jag har använt mitt buffertkonto till sådana kostnader.. Samtidigt skulle det kännas konstigt att räkna in de pengarna när de ändå bara ska försvinna om några veckor.. 

Helt enkelt, det får bli lite som det blir. 

Dessutom har det också gått extremt mycket pengar den här månaden som inte har ett skvatt med något flyttande att göra. Helt oplanerade utgifter och rätt många tusenlappar som bara har gått till "jag mår dåligt shopping". Jag har tröstshoppat kläder, jag har ätit ute och jag har varit på krogen bara för att jag behöver göra roliga saker och inte vill vara hemma.. 

Summa summarum så har jag den här månaden gått minus 3000 kr. Långt ifrån årsmålet på +5000 i snitt. 

Skuldsidan har dock minskat med ungefär 4000 eftersom jag valde att göra mig skuldfri förutom CSN. Så det är buffertsparandet som har fått ta den stora smällen. 

Det ska bli spännande att se var februari slutar. :)

Förra veckans mål, att inte spela några spel på mobilen, gick som bekant alldeles utmärkt och bara för att det blev måndag så har jag inte kastat mig över candy crush som en utsvulten varg. :) Mobiltiden överlag har minskat kraftigt och det är ofta jag idag plockar upp mobilen, tänker "varför gjorde jag det" och lägger ner den igen. 

Tänk att det kan bli en sådan skillnad på bara en vecka?

Den här veckans mål fortsätter på mitt nyupptagna träningsmål. Jag ska göra någon form av träning varje dag. Det behöver inte vara stort eller märkvärdigt, men något. Idag gick jag ut stort med 20 armhävningar, 20 situps och 20 knäböj som jag snabbt klarade av i jeans direkt efter uppstigning. Asdrygt att göra - självklart. Men nog känns det lite bra nu efteråt att jag har gjort det. :p

Det här går faktiskt bra! Visst blir det fortfarande mycket mobiltid och reflexen att sträcka sig efter mobilen så fort det blir några minuters stillhet i livet finns helt klart kvar. Det känns också lite jobbigt att se alla förfrågningar som poppar upp och veta att många av dem säkert är frågor om kapitelupplåsningar som jag inte kan hjälpa till med. Men jag håller ändå målet, jag har inte loggat in en enda gång. 

Och det blir mindre mobiltid totalt, man kan bara kolla aftonbladet så många gånger per dag innan det bli löjligt. Jag märker att jag t.ex bli mer benägen att skriva här när jag har tråkigt och känner sug efter internet, vilket känns betydligt mer konstruktivt än att spela candy crush. :p 

Något jag också känner ett sug av att minska är facebook. FB har en solklar social funktion i mitt liv. Mycket sociala kontakter, inbjudningar etc, sker enbart på FB och det är också ett sätt att hålla kontakten med gamla vänner i andra städer / länder. Men att kolla FB 50 gånger per dag (det skulle inte förvåna mig om det är så mycket) är bara inte konstruktivt. 95% av flödet är ju ändå bara länkar och filmer som inte direkt stimulerar varken hjärnan eller själen. 

När jag tidigare i dag hade en stund över så passade jag på att möblera om. Istället för att ha spelen och FB på första sidan så förpassade jag dem till sidan två. Istället la jag endomondo och gymappen på sidan ett. Allt enligt devisen att hjärnan alltid vill ta genvägar och det man ser först är det man sedan kommer att göra. Ser jag FB-appen så fort jag tar i mobilen så är det självklart den jag kommer att gå in på. 

Jag vet redan vad jag skulle vilja lägga mobiltiden på istället. Jag vill vara närvarande när jag ser en film eller tv-serie. Antingen aktivit titta på den eller aktivt inte titta på den, inte sitta med delad uppmärksamhet som jag gör idag (kommer troligtvis att bli lättare efter flytten när jag styr över tv:en helt själv). Jag vill läsa böcker och jag vill lära mig mer om ämnen som intresserar mig. 

Badrummet är verkligen den plats i hemmet där jag tenderar att samla på mig mest prylar som bara står och samlar damm. Jag älskar nämligen allt som har med hudvård, smink och skönhet att göra. När jag var yngre var det full krigsmålning varje dag och jag hade generellt en väldigt utstuderad stil. Numera - nje, snarare väldigt konservativt och "lagom". Men jag tycker fortfarande att det är jätteroligt och sminkar mig i princip varje dag. Dessutom har jag extremt torr hud, så pass att jag ofta under vintern vaknar på morgonen och upptäcker att jag har kliat sönder huden i sömnen. Inte jätteroligt och medför att jag måste ha en hel del produkter som fungerar, dels för kroppen och ansiktet, men också för hårbotten och naglarna. 

Men att jag har produkter som jag gillar och använder är naturligtvis inte problemet. Problemet är allt annat som bara står där och inte används. Smink, parfymer och sådant som jag inte använt på 10 år är efter min förra storrensning borta. Nagellack och teatersmink som bara används 1-2 gånger per år är fint sorterade i lådor. Det som är kvar är:

1 - Sådant som fungerar, men inte är riktigt bra. Schampo, balsam och tvålar som jag använt 1/3 av och som förpassats till hyllan när jag har köpt eller fått någonting roligare. Ett bra exempel är ett set jag fick för flera år sedan med en väldigt julig doft. Duschkrämen och lotionen gick fort åt. Däremot duschtvålen med peelingkorn i.. Jag kan inte använda sådant på vintern med tanke på hur torr hud jag har. Det går bara inte. 

2 - Sådant som jag har köpt eftersom jag "borde" använda det = framför allt hårinpackningar och ansiktsmasker. Jag har hela tiden ambiotionen att jag ska ha en "spadag" en gång i veckan då jag gör sådana saker. Men det händer aldrig. Direkt efter dusch vill jag inte kleta på ansiktsmask eftersom mitt hår då kommer att behöva blötas igen för att kunna få en frisyr. När jag är påklädd och håret är torrt så ids jag inte. Men ambitionen finns alltid och därför bli sakerna stående. 

Kategori två vet jag faktiskt inte vad jag ska göra åt. Inse faktum och slänga sakerna kommer bara att innebära att jag i ett svagt ögonblick köper nya (det har hänt förr). Kategori ett har jag däremot verkligen skärpt till mig på de senaste månaderna, så pass att jag faktiskt kan se ljuset i tunneln. Jag fick nämligen ett jättefint set till jul som jag hemskt gärna vill använda. Men jag har ställt som villkor att de andra sakerna måste ta slut först. Peelingkrämen har jag löst på så sätt att jag bara använder den i armhålan. Det tar tid att få slut på den på det sättet, men sakta med säkert händer det. Mina halvtomma (dåliga) schampoflaskor ställer jag fram en i taget och använder typ var tredje tvätt när håret ändå mest behöver en liten uppfräschning. Lotions som egentligen inte fungerar av olika anledningar (fel doft eller undermålig produkt) försöker jag använda på mina värsta torrhetsfläckar de dagar jag egentligen inte ha tänkt smörja in mig alls. 

Sakta men säkert blir det faktiskt mindre flaskor och burkar på hyllan (utan att jag behöver slänga) och förhoppningen är att 3-4 stycken ska ha tagit slut när jag flyttar. :)

Jag vet att jag är väldigt känslig för depression. Helt enkelt därför att jag har varit mer eller mindre deprimerad under stora delar av mitt liv. Tonåren var väldigt jobbiga med en hel del självbestraffningsbeteenden och destruktiva relationer och jag har alltid känt att jag har saknat det där genuina "må bra" som jag upplever att de flesta andra människor verkar ha av sig själva. 

Jag vet inte hur många gånger jag har stött på motgångar i livet och direkt hamnat i den onda cirkeln av självsvält, sömnlöshet, för mycket alkohol och för mycket shopping. Jag är inte ute efter att shoppa för att må bättre, jag shoppar för att må sämre. 

Jag är inne i den svängen nu också, det är jag, men till skillnad mot för tidigare gånger så försöker jag verkligen kämpa emot. Jag försöker äta den där bananen och försöker känna att det faktiskt är bra nog. Jag försöker ta mig upp ur soffan och ta hand om disken, även om det tar mig två timmar, och har jag gjort i alla fall det så är det bra nog. 

Samtidigt är jag inte lika djupt nere som jag trodde att jag skulle vara, och där skyller jag faktiskt på träningen. Nyligt läste jag den här artikeln  angående hur träning rent fysiologiskt skyddar och bekämpar depression, och i alla fall för mig upplever jag att det stämmer. Jag har tränat mer eller mindre regelbundet i ett år nu och även om det blivit extremt lite senaste månaden så har jag i alla fall tagit mig iväg några gånger. Kanske är det enzymet som hjälper mig. Kanske är det att jag när jag tränar inte kan vara någon annanstans än i nuet. Kanske är det att jag måste äta bättre. Vad det än är så hjälper det. 

Och det blir faktiskt ett beroende. För ett år sedan skulle jag bara ha skrattat om någon hade påstått att jag idag skulle ha gett mig ut och sprungit i minusgrader, men idag har jag gjort just det. Det är en kamp att ta mig upp ur soffan - men jag gör det. 

Jag älskar mina ekonomiska planeringar. Att få sitta med kassabok.nu och mina excelark och planera, finuliga och spekulera i vart mina pengar ska ta vägen. Men innan flytten är klar och jag har bott ensam i någon månad så har jag verkligen ingen koll. 

Att den här månaden blir jättedyr och kommer att innebära ett stort minus i budgeten vet jag. Nästa månad.. tja. Jag får en bra lön. Jag har 1,5 hyra och en hel del dyra kostnader som har med flytten att göra. Jag har en hel del pengar till möbler som jag inte "räknat med" ännu, men ingen aning om vad möblerna kommer att kosta och därför ingen aning om det blir några pengar över. 

Nästa månad kan bli helt fantastisk. Eller också blir den inte det.. jag vet inte. 

Mars månad däremot, då lär jag kunna börja planera lite mer. Först ska bufferten upp till en bra nivå igen och hur lång tid det tar beror på februari. I bästa fall kommer jag redan i mars kunna starta upp ett långsiktigt sparande i fonder med en lagom summa i månaden. Jag har också planer på att lägga undan en liten summa varje månad som förhoppningsvis ska kunna användas för en extraamortering på CSN-lånet i december. Även några hundra i månaden kan göra en bra skillnad på en 10-årsperiod.  

Det är tungt och jag orkar nästan ingenting. En månad utan nästan någon träning alls och alldeles för mycket ciggaretter (ja, jag har fuskat och inte haft hjärta att erkänna det). På det en vecka med för mycket arbete och alldeles för lite mat och sömn. 

Men tack vare undbara vänner som peppar, stöttar och bokar in sig på mina favoritpass även om de egentligen inte ens tycker om dem bara för att jag ska ta mig iväg, så har jag nu tränat två gånger på två dagar. En pass kondition och ett pass styrka. 

Det är precis vad jag behöver. Något som får upp mig i soffan. Som tvingar mig att äta. Som frigör de där underbara endorfinerna. Som får mig att vara i nuet och som gör att jag blir genuint trött och sover på nätterna. 

Nu hoppas jag på bättre väder någongång så att jag kan börja jogga igen också. Det är verkligen helt olikt mig, men jag saknar det faktiskt. 

Tredje veckan med ett litet lagom stort mål för varje vecka som i längden förhoppningsvis ska leda till nya goda vanor. 

Första veckan skulle jag läsa en bok, för att komma igång med det igen. Just den veckan läste jag 2,5 bok och har inte läst en rad sedan dess. Under omständigheterna är jag inte ett dugg förvånad och förhoppningen är att det är något jag snart ska kunna börja med igen. 

Andra veckan var målet att jag skulle äta frukost varje dag. Det blev inte av alls, snarare fick jag vara glad om jag åt någon fast föda alls den veckan. Så det målet tänker jag göra ett nytt försök med om några veckor. Jag har aldrig varit en frukostmänniska, men jag tror absolut att det är någonting jag skulle må bra av i längden. 

Den är veckan har jag satt som mål att jag inte ska spela några mobilspel alls. Det har, precis som bokläsandet, med koncentrationsförmåga, bara vara förmåga och lite mindfullness. Jag spelar sjukt mycket små skitspel och jag har för vana att alltid ta upp mobilen så fort inget annat händer. På lunchen på jobbet, på bussen, när jag ser film eller på tv.. 

Visst blir det en del annat mobilsurfande istället, men man kan bara kolla aftonbladet så många gånger. :p