Förra helgen var jag som sagt och köpte nya möbler till nya lägenheten för rätt så mycket pengar. Jag har varit på EM här i stan flera gånger förut (även om jag inte köpt något) och alltid fått ett gott intryck av butiken. Det är lugn stämning, trevligt inrett och personalen verkar jättetrevlig. Eftersom jag ville handla där så for vi därför till alla andra butiker i stan först, utan att hitta något som kändes så där perfekt. Jag blev heller inte förvånad när jag hittade precis det jag var ute efter på EM. Jag blev heller inte förvånad när en av de trevligaste säljarna jag någonsin träffat var den som hjälpte mig. Helt enkelt, jag var jätteglad när jag gick därifrån. 

Den glädjen varade till måndag kväll då jag kollar mitt konto och helt plötsligt upptäcker att jag ligger massor med tusen minus på kontot, för att tre sekunder senare upptäcka att det är möblerna som dragits dubbelt. 

Här får jag panik. Vem skulle inte få det? Det är många månaders sparande och mycket övertid som ligger bakom de pengarna. Vem skulle inte bli rädd?

Eftersom det här var på kvällen och de inte öppnade fören 10 dagen efter så blev det rätt många timmars ångest, kolla kontot för att se att det verkligen var sant och okoncentration innan jag äntligen kunde ringa till dem. 

Och vad händer. Jo, tjejen på ekonomiavdelningen påstår (samtidigt som hon sitter och viskar med någon annan) att det är min bank som har dubbelreserverat beloppet och att de ska ordna det åt mig. "Men har det inte löst sig imorgon eftermiddag så får du återkomma". Jag försökte förklara för henne att detta inte stämmer. Om en fakturering dubbelreserveras så syns det på en gång, inte tre dagar senare, och banken brukar fixa sådant inom några minuter. Men så var det enligt henne, punkt. Ett snabbt samtal till min bank bekräftade naturligtvis det jag redan visste och efter att jag ringt tillbaka till EM och vidarebefodrat min banks besked om att de gärna hjälpte mig med en polisanmälan så kunde hon helt plötsligt tänka sig att ta reda på vad som hade hänt. 

Ett tag senare ringer hon tillbaka och säger att det visst blivit något strul med deras bank och det skulle lösa sig under dagen. 

Dagen går och jag kollar kontot gång på gång, inga pengar. Tänker att okej, det är olika banker, jag får ge det tills imorgon. Kollar på morgonen efter - inga pengar. Kollar klockan 9, 12 och 15, inga pengar. Ringer tillbaka till EM och oj då, det var visst ett stort problem och jag kanske inte skulle få mina pengar fören efter helgen. 

Här någonstans börjar jag bli arg istället för att bara känna mig orolig och hjälplös. De stjäl alltså pengar av mig, försöker skylla på någon annan, lovar att lämna tillbaka dem dagen efter och lovar sedan att jag minsann ska få pengarna nästan en vecka senare. Och jag ska lita på det? Värt att nämna är dessutom att jag inte en enda gång under dessa fyra samtal har fått något som ens kan likna en ursäkt. 

Okej tycker jag, hur har ni tänkt kompensera mig för det här? Jag har varit livrädd i tre dagar, fått fel information, blivit ljugen för och ingen verkar bry sig tillräckligt för att ens tycka att det är synd. Då överlämnas luren snabbt till någon annan som säger att jag får ringa min bank och be om kredit?? Jag ber om en ursäkt, något som plåster på såren för att jag tack vare dem har fått större delen av veckan förstörd, och hans förslag är att jag ska be min bank om kredit?? 

Tyvärr vill jag verkligen ha möblerna, annars hade jag gått dit och krävt att få makulera köpet, pengarna tillbaka och aldrig någonsin gå dit igen. Men trots att jag faktiskt for iväg idag och letade efter någon annan möbel så hittade jag ingen.

Så jag får försöka släppa min ilska och besvikelse. Hoppas att jag i alla fall får mina möbler på utsatt tid och att inget krånglar med det - och aldrig, aldrig någonsin gå dit igen. Aldrig aldrig någonsin igen säga ett snällt ord om den butiken. För fy fan som de har betett sig. :(

Något jag däremot är väldigt glad över är att jag har haft tillräckligt med lättillgängliga pengar för att kunna köpa mat och inte behöva be min bank om kredit under den här veckan. Enda anledning till att jag har haft det är just för att kunna köpa saker till lägenheten, annars brukar jag försöka ha sparpengar någonstans där man faktiskt får lite ränta för dem. Men har jag lärt mig något av detta (förutom att man inte kan lita på EM) så är det värdet av att ha en reserv att ta av när oväntade saker händer. 

Ja, jag har då fått som jag har velat. Hur mycket jobb som helst, så mycket annat att göra att det känns helt övermäktigt och ingen tid att tänka. 

Alltså.. Inte så att jag håller igång från tidig morgon till sen kväll förstås, hade det varit så så hade jag antagligen faktiskt fått en massa saker gjorda och inte känt mig så stressad. Istället sover jag för lite, tar mig knappt igenom arbetsdagarna på en acceptabel nivå, far hem och däckar på soffan och ligger sedan som ett halvkomatöst kolli kvar i soffan resten av kvällen tills jag går och lägger mig minst en timme senare än jag borde. 

Problemet är att när jag väl jobbat, sovit en stund och ätit så är det för sent för att göra allt det där jag borde göra, och eftersom jag har sovit en stund så är jag tillräckligt pigg för att inte vilja gå och lägga mig på kvällen. 

Men nu är det faktiskt bara två dagar kvar på den här sjudagarsveckan och sen är jag ledig i helgen. Jag har faktiskt en massa sådana där roliga "lediga" saker planerade i helgen och dessutom en del träning inplanerat. Men självklart ska / måste jag göra en del flyttrelaterade saker också. Mest akut är:

¤ Städa den nya lägenheten - pga en massa renovering så är den inte direkt ren och snygg. 

¤ Fara med det som ska slängas till återvinningen.. 

¤ .. så att jag har någonstans att ställa kartongerna jag då kan packa ihop. 

¤ Köpa en soffa eftersom det är absolut nödvändigt att ha och kan vara väntetid på. 

Detta måste, måste vara gjort inom en vecka. Annars finns det inte en chans i helvete att jag kommer att vara klar i tid. Och jag har flyttat måånga gånger i mitt liv, jag vet mycket väl att allt tar mycket längre tid än vad man tror att det gör. 

Ja, vabruari har inletts och det med besked. Jag trodde att det var illa på kollegiefronten förra veckan, men det är ingenting jämfört med februaris första vardag - tre sjuka bara idag. Tack och lov så går vi runt på de som är kvar på jobbet, men det verkar onekligen lovande för mig. Fortsätter det så här så lär jag kunna gå in extra minst ett pass eller två innan februari är över, med trevligt tillskott på lönen som följd. :)

Jag blir så himla inspirerad av duktiga människor. Speciellt människor som är duktiga på ett realistiskt sätt, liknar mig och som har mål de strävar mot. Visst kan jag även bli inspirerad av människor som t.ex springer ultramarathons, men inte på samma verklighetsförankrade sätt. 

I alla fall så läste jag det här inlägget hos fröken spara och kände att "men vad fan, jag borde också kunna". Ett helt år däremot.. nej, det blir för stort och skulle bara falla efter en vecka. På samma sätt har jag svårt att sätta upp ett mål utan en bestämd belöning i slutändan. Jag behöver kunna säga till mig själv "om du köper x så får du inte y" för att stoppa mig själv när det blir svårt. 

Jag kommer därför att göra det realistiskt och verkligt. Antagligen också superlöjligt i många människors ögon. Jag är fullt medveten om att det jag ser som en utmaning att avstå är många människors självklarhet / verklighet. Men varje människas utmaningar är unika. Det är inte konstigare när det gäller pengar än vad det är när det gäller t.ex löpning. Kan jag inte springa 5 km så är det ett bra första mål, ett marathon är det inte (för att fortsätta med samma exempel). 

Så - regler: 

¤ Allt jag anser att jag behöver (inklusive inredning) till min nya lägenhet är fullt tillåtet att köpa. 

¤ Jag får inte köpa kläder, tidningar (det kommer att vara värst), böcker, pennor, anteckningsblock, onödigt smink (ersätta grundsmink som mascara är okej) eller hudvård som inte är strikt nödvändigt (inga nya coola produkter) eller något annat onödigt. 

¤ Allt om stoppas i munnen är okej, men med eftertanke. 

¤ Samma med t.ex hårfärgningsmedel och dylikt - kan jag vänta två veckor till? 

Belöning:

¤ Efter 1 månad (1/3) så får jag göra en mindre fysisk korrigering som jag har velat göra i massor med år. 

¤ Efter fyra månader (1/6) så får jag köpa en ny kamera. 

Kommer jag i slutändan att spara några pengar på det här? Ja, jag tror faktiskt det. Å enda sidan kan man argumentera att jag antagligen skulle ha köpt dessa två saker ändå. Å andra sidan så har jag velat göra dem i flera/ många år men inte gjort dem eftersom jag inte har haft "råd". Men även om jag nu inte skulle göra det så spelar det inte så stor roll. Mitt övergripande årsmål att gå +/- noll i min totala ekonomi har ingenting med det här att göra. Det här handlar om karaktär. Om att inte shoppa för att jag ska må bättre eller sämre och om att bryta vanor. 

Jag har totalt förfallit i mitt gamla shoppingbeteende. Jag köper böcker trots att jag har massor av olästa böcker hemma. Jag köper kläder som jag verkligen inte behöver, hur fina de än är och hur gärna jag än vill att kläderna ska avspegla någonting jag inte är, så har jag faktiskt kläder så att jag klarar mig i flera år framåt. Igår köpte jag nya överstrykningspennor till jobbet, trots att jag har exakt likadana pennor hemma som jag inte använder. En ny fin (dyr) skrivpenna blev det också (pennor och kalendrar är lite min grej), som om jag inte hade nog av fina dyra pennor hemma.. *suck*

Jag blir så trött på mig själv. Det har inte ens blivit ny månad och det finns verkligen inte mycket kvar att spendera i budgeten. 

Men då är då och nu är nu, och nu är det nya tag som gäller. Jag har ju kommit igång med träningen igen, så varför inte med snålandet?

Det här är som jag har nämt tidigare en jättekonstig månad eftersom jag har pengar öronmärkta för flytten som inte räknas i budgeten, samtidigt som jag har använt mitt buffertkonto till sådana kostnader.. Samtidigt skulle det kännas konstigt att räkna in de pengarna när de ändå bara ska försvinna om några veckor.. 

Helt enkelt, det får bli lite som det blir. 

Dessutom har det också gått extremt mycket pengar den här månaden som inte har ett skvatt med något flyttande att göra. Helt oplanerade utgifter och rätt många tusenlappar som bara har gått till "jag mår dåligt shopping". Jag har tröstshoppat kläder, jag har ätit ute och jag har varit på krogen bara för att jag behöver göra roliga saker och inte vill vara hemma.. 

Summa summarum så har jag den här månaden gått minus 3000 kr. Långt ifrån årsmålet på +5000 i snitt. 

Skuldsidan har dock minskat med ungefär 4000 eftersom jag valde att göra mig skuldfri förutom CSN. Så det är buffertsparandet som har fått ta den stora smällen. 

Det ska bli spännande att se var februari slutar. :)

Jag älskar mina ekonomiska planeringar. Att få sitta med kassabok.nu och mina excelark och planera, finuliga och spekulera i vart mina pengar ska ta vägen. Men innan flytten är klar och jag har bott ensam i någon månad så har jag verkligen ingen koll. 

Att den här månaden blir jättedyr och kommer att innebära ett stort minus i budgeten vet jag. Nästa månad.. tja. Jag får en bra lön. Jag har 1,5 hyra och en hel del dyra kostnader som har med flytten att göra. Jag har en hel del pengar till möbler som jag inte "räknat med" ännu, men ingen aning om vad möblerna kommer att kosta och därför ingen aning om det blir några pengar över. 

Nästa månad kan bli helt fantastisk. Eller också blir den inte det.. jag vet inte. 

Mars månad däremot, då lär jag kunna börja planera lite mer. Först ska bufferten upp till en bra nivå igen och hur lång tid det tar beror på februari. I bästa fall kommer jag redan i mars kunna starta upp ett långsiktigt sparande i fonder med en lagom summa i månaden. Jag har också planer på att lägga undan en liten summa varje månad som förhoppningsvis ska kunna användas för en extraamortering på CSN-lånet i december. Även några hundra i månaden kan göra en bra skillnad på en 10-årsperiod.  

Men saker har hänt som är minst sagt jobbiga. 

Det är inget jag vill skriva om öppet, ärligt talat så trivs jag rätt bra med det håll bloggen har tagit. Vissa saker pratar jag om irl med vänner och familj. Andra saker, som t.ex pengar, håller jag helst för mig själv och då är en anonym blogg ett bra ställe att ventilera de tankarna på. 

Nu mer än någonsin har jag verkligen ett behov av att koncentrera mig på de små sakerna i livet. Vart pengarna tar vägen. Om jag köper, inte köper eller slänger saker. Hur det går med mina mål för veckan.. Små bagateller som hindrar mig från att bryta ihop, som ger tankarna något annat att syssla med. 

Som vanligt när jag mår dåligt så kan jag inte äta utan lever på cocacola och kaffe. Det är verkligen inte konstruktivt, men det får vara så ett tag. Den här veckans mål - att äta frukost varje dag, kommer självklart därför inte att uppfyllas. Jag är glad om jag får i mig någonting per dag. Eftersom jag inte äter så kan jag inte träna. Det är två veckor sedan jag gjorde det senast och jag har en vag förhoppning om att kunna ta mig iväg till helgen eller nästa vecka. Kanske, jag måste kunna äta och sova först. Budgeten kommer definitiv inte att hållas både på grund av totalt oplanerade kostnader på flera tusen, och på att jag måste hålla mig sysselsatt och träffa människor och det innebär kostnader. Å andra sidan så är det jag helst av allt vill göra nu är att jobba, så lönen de närmsta månaderna kommer att bli bra. Jag har också börjat snusa igen, fjantigt, men återigen - så får det helt enkelt vara. 

Inte så upplyftande läsning, men så blir det ibland.