Att jag är en beroendepersonlighet visste jag sedan länge, men jag trodde aldrig att jag skulle utveckla ett träningsberoende. Jag har inte gjort det ännu - ingen risk än så länge. Men det börjar bli mer och mer uppenbart för mig hur bra jag mår av att träna och det börjar ta emot mer att inte fara när jag har bestämt det, än det tar emot att fara dit. 

Idag har jag känt mig extremt ur balans hela dagen, vilket är helt normalt när jag vakar av. Kroppen och hjärnan är helt kokko av att ha varit vaken på fel tid i nästan en vecka och sen sömnbrist på det. Men 30 minuters core och jag är inte helt okej, men betydligt piggare och i balans. 

Det blir lite som meditation att bara koncentrera sig på en kroppsdel och glömma allt annat, och sedan gå därifrån som en renare människa. 

50 timmars arbetstid på 6,5 dygn avklarat och alldeles alldeles strax ska jag gå och lägga mig och sova. 

Jag har ett oregelbundet arbete och jag älskar det, mardrömmen vore 8-17 mån - fre... Men just nattveckorna är faktiskt väldigt dryga. 

Men nu är det gjort, och alla extratimmar den här veckan gör många lediga dagar senare, så det är värt det. :)