Först ringer exet bara för att prata i 20 minuter om hur bra hans liv är nu när inte jag finns i det längre, och sedan ska mamma visa upp sin nya stjärna - som dyker upp aspackad och rent allmänt inte har någon farstu någonstans..

Oh drama. Som döden i Terry Pratchetts böcker så klokt brukade säga. 

Å vad jag inte har lust med sådant numera. Ibland kan jag tycka att det är jättekul att få leka amatörpsykolog och se det som en stor komplimang att människor anförtro sig till mig. Men inte just nu.. nu har jag verkligen, verkligen ingen lust alls. 

Jag har försökt blogga lite nu och då förut och börjar ha en hel del raderade bloggar bakom mig. Den här har funnits en litet tag nu och jag har än så länge inga större planer på att sluta skriva. Skillnaden mot för tidigare tror jag dels ligger i dess relativa anomynitet. Visst skulle de flesta som känner mig identifiera mig omedelbums de läser, samtidigt känns det som att den risken är relativt liten så länge som jag har få pass få läsare som jag har idag. Tidigare har jag provat att skriva ganska öppet och det blir lätt jobbigt. En blogg är trots allt bara en blogg, en återspegling av en liten liten del av livet, men verkligen inte allt. 

Ett annat fel jag har gjort tidigare är att jag har försökt skriva renodlade temabloggar. Det har gjort att jag har blivit fixerad vid att sköta allt perfekt, ha mycket att skriva om och helt enkelt blivit fixerad vid ett smalt ämne. Det fungerar inte för mig. Först är jag intresserad, sen blir jag fixerad, sen blir jag fanatisk och sen lägger jag av helt eftersom det bara blir för mycket.

För ett tag sedan blev det mycket ekonomi. Men hur mycket jag än älskar att läsa ekonomibloggar så passar det helt enkelt inte mitt liv just nu.. visst tänk finns hos mig hela tiden. Jag budgeterar, jag har koll på plus och minus månad för månad och jag försöker i stort och smått att få bort mitt destruktiva shoppande. Men just nu finns det inte så himla mycket att skriva om på den fronten. Att skriva om hur duktig jag känner mig som tog med en vattenflaska hemifrån till frissan som kostade 1800 spänn är helt enkelt lite för patetiskt.. :p 

Jag tycker att det är jättekul att läsa om människor som t.ex har supersparmånader just nu.. Ärligt- jag älskar det verkligen. Men jag? Vad skulle jag göra då? Sitta hemma och må skit exakt hela tiden förutom när jag jobbar eller tränar (om jag ens skulle kunna validera mitt apdyra gymmedlemskap en sådan månad)? Jag har inte ett speciellt roligt liv och även om jag gör mycket roligt som inte kostar pengar så gör jag också mycket som gör det. Jag träffar vänner och äter gott, går på intressanta föreläsningar, bra konserter och ser bra filmer på bio tillsammans med vänner. Jag vill helt enkelt inte säga nej till någonting som gör dagen en smula mer uthärdlig, även om det kostar pengar. 

Just nu blir det väldigt mycket träning och hälsa. Helt enkelt därför att det är något som är genuint positivt i mitt liv. Det är det som får mig att känna mig stolt över mig själv, det som ger mig lite framtidshopp och det som får en timme eller två att passera väldigt fort. 

I framtiden kanske det är någonting helt annat jag väljer att blogga om, det ska faktiskt bli ganska spännande att se vad det i så fall kan vara. :)