I helgen klagade jag på att jag kände mig så orkeslös i kroppen, men efter några dagars vila och väldigt mycket sömn så verkar i alla fall det vara på väg åt rätt håll. Idag tog jag mig till och med ut och joggade en kort runda för första gången på en månad. Inte för att jag inte har försökt tidigare, men nu lyckades jag till och med. 

Jag gick ut på premissen att jag skulle ta det väldigt lugnt och jogga väldigt kort. Tidigare har jag alltid haft min 6 km runda och det enda som varierat är hur mycket och länge jag har varit tvungen att gå. Den rundan går dock fortfarande inte att springa och dessutom hade jag mycket motvilligt fyrbent sällskap, så jag nöjde mig med 3 km. 

Och det var faktiskt både riktigt skönt och gick bättre än vad jag trodde. Jag tog mig runt på 21 minuter, gick ett par gånger eftersom sällskapet krävde det (okej, en gång för att jag krävde det :p) och efteråt kändes det bara bra. Körde lite styrka när jag kom hem och eftersom allt kändes bra så tog jag även trapporna på jobbet. 

Eftersom jag varierar min träning så mycket och eftersom det lite för ofta blir lite för långa uppehåll så kommer jag egentligen ingen vart. Varken styrka eller kondition blir egentligen bättre. Men samtidigt så spelar det ingen roll.. så länge jag rör på mig några gånger i veckan och mår bra av det så tänker jag att allt är bättre än att inte träna alls. Sen skulle det förvisso vara jättekul att någon gång kunna springa ett lopp eller två, men gör jag inte det så är det okej. 

Eftersom jag är en sådan där person som har stenkoll på mitt konto så finns det inte mycket som stör mig mer än när det finns reserverade belopp som jag inte vet vad det är. 

I två dagar nu så har jag haft summan 748 kr reserverat, och jag har ingen aning om vad det är. Jag handlade ingenting för den summan den dagen, det vet jag. 

Gud vad det stör mig.. Enligt uppgift så ska ett belopp kunna reservas i 5 dagar, så i värsta fall får jag vänta tills på fredag innan jag kan se vad det är och om det är okej eller inte.. 

En av de saker jag verkligen inte fått någon ordning på sedan flytten är mina garderober. Dels har jag ärligt talat inte ens packat upp alla kläder ännu (iofs bara en väska kvar, men ändå, allt annat är klart sedan länge), dels har jag mest bara stuvat in utan någon större tanke bakom det. 

Kläder och jag är ett rätt känsligt ämne. Jag har hur mycket kläder som helst, använder en liten del av dem extremt mycket och en stor del av dem extremt sällan eller inte alls, samtidigt som jag aldrig tycker att jag har något att ha på mig. I-landsproblem som heter duga och något jag misstänker att jag delar med stora delar av den (kvinnliga?) befolkningen. 

På hösten, vintern och våren så går jag klädd i jeans, t-shirt/linne och något långärmat. Eftersom underlaget för det mesta inte tillåter mycket annat än rejäla vinterskor så går klänningar, kjolar och annat snyggt bort. Dessutom är jag 99% av tiden antingen hemma, på väg till och från jobbet (där jag har arbetskläder) eller ute i naturen, och andra kläder är helt enkelt inte praktiska. Att byta om flera gånger per dag är lite väl mycket jobb för min smak. 

På sommaren är jag antingen klädd i jeans + t-shirt/linne, eller har avklippta jeans, shorts eller kjol på mig. Dock oftast något praktiskt och hållbart av samma anledningar som resten av året. 

Jag vet ärligt talat inte riktigt när jag ska ha alla de där fina kläderna som jag trots allt äger.. Det känns lite fjantigt att dra på sig en klänning för att gå skogspromenader.. 

Dock har jag redan insett en väldigt trevlig sak (ekonomiskt that is). I min nya lägenhet har jag tillgång till väldigt mycket mer tvättider än i min förra, vilket kommer att göra att jag inte alls behöver lika mycket kläder. När man i bästa fall kommer åt en tvättmaskin varannan vecka och kanske inte ens så ofta så behöver man väldigt mycket av det som används ofta. Men nu när jag kan tvätta flera gånger i veckan om jag skulle vilja det så kommer jag att kunna nöta ut och slänga väldigt många plagg innan jag faktiskt måste ersätta det jag förlorar. 

Problemet för dagen är att komma på hur jag ska organisera mina garderober så att jag faktiskt ser vad jag har och använder de olika plaggen, istället för att bara rotera de som jag alltid har på mig... 

Det jag var mest rädd för med att separera var ensamheten. Inte bara för att jag har levt i en eller annan relation i hela mitt liv, utan framför allt eftersom jag levt med någon som alltid har varit hemma. Vänner och ett socialt arbete i all ära, men det är ändå många timmar per vecka som man bara är hemma. 

Än så länge har jag inte känt av någon ensamhet alls. Antingen har jag varit upp i folk hela dagarna eller också har jag haft så sjukt mycket att göra att jag inte haft tid att tänka på det. Men nu när det mesta är klart börjar jag faktiskt känna av det. Inte så att det är jobbigt ännu, men lite "vad ska jag göra nu" känsla. 

Än så länge har jag varit vaken i fyra timmar idag. Jag har sorterat tvätt, renbäddat sängen, diskat, gått en 5 km promenad, ringt lite samtal, kollat allt jag brukar kolla på nätet.. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på nu..