Jag gillade verkligen inte förra releasen och de få pass jag tog mig iväg på var mest bara en plåga. Vilket så klart var en bidragande orsak till varför jag inte har tagit mig iväg speciellt många gånger de senaste månaderna. 

Men nya programmet gillar jag verkligen. Timmen gick fort och nu sitter jag och darrar i hela kroppen på det där underbara sättet som man bara gör efter ett riktigt tungt styrketräningspass. Så nu kanske jag kan börja ta mig iväg en gång i veckan som jag har planerat så länge. :D

Så länge var svångremmen åtsnörpt.. :p 

Nä, men det är faktiskt helt otroligt vad mycket småsaker jag upptäcker varje dag som jag saknar. Jag har äntligen organiserat färdigt garderoberna och upptäckte att jag saknade massor med galgar för att det skulle fungera (lite lådor, många hängare). Jag saknar massor med kökssaker.. decilitermått, potatissticka, små men många saker. Jag hade nästan inga matlådor och de jag har var repiga och i plast. Jag har inget fungerande musiksystem. Jag köpte en jättefin gardin till sovrummet förra veckan som visade sig vara just det - EN gardin. Så där fick jag köpa en till och de blev helt plötsligt mycket dyrare än planerat. Mina soda streamflaskor luktade illa och hade gått ut för flera år sedan.

Två gigantiska och tre mindre kassar senare och nä, jag är banne mig inte färdigshoppad än. Jag hittade några otroligt fina tavlor på en butik där jag hade presentkort, så själva tavlorna blev rätt billiga. Men ram ingick inte och inte kunde jag bära hem några heller, så det blir några hundra till som jag måste ner och fixa någon dag.

Men som sagt.. fint blir det. Många små dyra pusselbitar som skapar en helhet som jag börjar vara oerhört nöjd med.

Förutom att göra av med en massa pengar så har jag gått två långpromenader, städat, diskat och lagt upp mina nya gardiner. Imorgon ska jag tvätta som en tok, bland annat mina nya handdukar, och sen hoppas jag faktiskt att det ska börja lugna ner sig lite för mig snart. Visst gillar jag att hålla mig sysselsatt, men inte när det ligger högar med ogjorda saker i varje hörn.  

Äntligen äntligen tog jag mig iväg till gymmet igen. Jag var såå trött när jag kom hem och ja, jag var tvungen att sova en liten stund, och ja det tog emot något så otroligt att ta sig iväg. Men tack vare att jag visste att jag hade en kompis som väntade på mig och tack vare att jag velade tills det var för sent att avboka så tog jag mig till slut iväg. 

30 min iw och 30 min core senare så mår jag jättebra och är mycket mer i balans än vad jag varit på länge. Jag misstänker att jag dessutom kommer att kunna sova inatt. 

Jag måste helt enkelt försöka att ta mig iväg regelbundet så att jag inte glömmer hur skönt det är efteråt.. och det man plågar sig igenom regelbundet är ju faktiskt lättare att göra än det som man gör sällan.. 

Jag blir så förbannad på mig själv, men bara ilska verkar inte hjälpa mig speciellt långt.. 

Igår var jag jättetrött när jag kom hem från jobbet. Visste mycket väl att sova på soffan var det sämsta jag kunde göra. Övertalade mig själv att jag bara skulle sova en liten stund och däckade i över två timmar (jag ställde inte ens en klocka så vad trodde jag?). Sen skulle jag ändå gå och lägga mig i tid.. my ass, hittade en film jag ville se och satt uppe till tolv. Var förstås inte ett dugg trött och det slutade med att jag inte somnade fören vid tre och blev väckt när jobbet ringde och undrade var jag var... 

Planen sen var att jag skulle träna direkt efter jobbet. Jag har bara kört ett pass den här veckan (egentligen mer ett halvt) och det är söndag. Men ja, jag är skittrött och lyckades förstås kohandla bort det också med mig själv. 

Och här ligger jag igen och tycker att "jag kan ju bara sova en liten stund".. 

*suck* Jag blir så less. 

Och sluta snusa igen måste jag också göra. Jag var ju så stolt över mig själv, också börjar jag igen och veckorna går.. 

Jag har aldrig varit ett överdrivet fan av sociala medier. Dvs forum, mer eller mindre specialiserade, och de senaste åren facebook visst. Twitter, instagram.. nä, vet knappt vad det är och än mindre vad det är bra för. 

När livet kraschade så la jag ner allt förutom bloggen. Jag kollar fortfarande FB, men jag skriver inget. Jag orkar nämligen inte prata med vissa personer om allt som har hänt, och det skulle kännas fel att skriva något alls när jag inte vill skriva om det. 

Det finns helt klart fördelar med detta. En av de största är att jag inte skickar ut små förfrågningar om sällskap eller små kommentarer om jag att jag har tråkigt och sådana saker som jag faktiskt är sugen på att göra. Det som framför allt har gjort att jag inte har fallit för frestelsen är att exet gör det och folk runt omkring mig är väldigt duktig på att påpeka det för mig. "Jag såg att han var ensam". "jag såg att han inte orkade laga middag".. Jag är väldigt glad att min omgivning i alla fall inte går runt och kommenterar sådana saker om mig.. 

Nu jobbar jag iofs imorgon, annars kanske jag hade gjort något mer socialt än att gå runt och städa lägenheten, men nu är det som det är och det känns faktiskt helt okej ändå. Lite ensammast i världen känsla, lite känsla av att det kanske är lite misslyckat att ägna en lördagkväll åt att städa. Men också skönt att bara umgås med fyrbeningen efter att ha varit uppe i folk hela dagen, skönt att inte vara tonåring och "måsta" gå ut och festa, skönt att jag kan vara med bara mig själv. 

Och lite irritation över att jag inte tagit mig iväg och tränat idag heller.. seriöst, hur svårt ska det vara? Jag tror minsann att det är dags för mig att återuppta mina veckomål så att jag har lite utmaningar att uppfylla. 

Kvällen har som sagt mest ägnats åt städning, vilket inte känns helt fel faktiskt. Det är rätt trevligt att för en gångs skull inte bo i en lägenhet som gränsar till svinstia hela tiden. Det är skönt att diska i 5-10 minuter varje dag och då är köket kliniskt sen, istället för att hela köket är belamrat hela tiden. 

Maten är ett projekt som jag inte riktigt har fått ordning på ännu. Igår ställde jag mig och gjorde en jättesats köttfärssås med löjligt mycket grönsaker i, men eftersom jag nästan inte har några matlådor kvar så verkar det innebära att jag kommer att äta köttfärs i minst fem dagar framåt... 

Sen kom problemet med vad jag skulle äta till middag idag. Matmässigt så ligger jag verkligen i postseparationsfasen där jag verkligen inte vill äta någonting av det som jag och exet vanemässigt lagade (vilket iofs också innbär köttfärssås). Jag gick runt planlöst på ica och det enda jag visste var att jag inte ville äta köttfärs och makaroner två gånger samma dag, att jag inte ville äta kött och att jag borde äta någonting. Till slut köpte jag en färskost med vitlök och örter och gjorde matkorn, morötter, ärtor, torkade aprikoser, hackade nötter och solrosfrön. Det blev asgott! Så himla enkelt, vegetariskt, nyttigt och jättegott. Sånt ska jag göra ofta känner jag. :)

Efter snart två veckor i princip oavbruten shopping och grannar som troligtvis tror att jag är miljonär så börjar faktiskt både inköpslistan och pengarna ta slut. 

Överlag måste jag faktiskt säga att jag är vädigt nöjd. Jag har haft en ganska klar bild över hur jag vill ha det och har hittat saker som överensstämmer med den bilden. Sen har det så klart blivit en hel del onödigt, felköp och inköp där jag senare har hittat samma sak till ett billigare pris någon annanstans. Men så är det bara och det är inte mycket att göra något åt. Skulle jag varje gång sparat kvittot, förpackningen och åkt tillbaka och reklamerat /bytt så hade jag fått lägga ner massor med extra tid och väldigt mycket bensin. 

Det enda jag än så länge blivit riktigt sur över är betongkrokar från jula som inte går att spika in i en betongvägg (mammas likadana av annat märke gick utmärkt) och ett par gardiner från åhlens som visade sig vara bara en gardin. Vem köper bara en gardinlängd lixom? Jag har inte kvar förpackningen (kan inte returnera den jag köpte) och jag tycker faktiskt väldigt mycket om dem, så jag ska köpa ett paket till, men lite surt är det att de blev dubbelt så dyra som planerat. 

Men nu är det som sagt dags att dra handbromsen och lugna ner shoppingdjävulen en smula innan alla pengar rinner iväg. :p

Efter en väldigt intensiv och social dag såg jag verkligen fram emot att tillbringa kvällen helt ensam. Nu, några timmar senare har jag fått en hel hög med olika tankar som spretar åt alla möjliga olika håll. 

Jag tittar på tv-tablån för kvällen och det första jag ser är bourne supremacy och den första tanken är - den fungerar ju. Sen inser jag att det bara är jag som ska, eller inte ska, se på tv och hittar ett romantiskt drama som jag inte sett och faktiskt gärna vill se. Och medan jag ser den så inser jag hur mycket jag har saknat att få se sådana filmer utan någon som konstant suckar inombords under tiden. De kallas nästan alltid för romantiska komedier av någon konstig anledning.. precis som Marian Keys kallas för en "chick-lit" författare.. 

Efter en stund inser jag att jag faktiskt inte ska somna och funderar på vad jag vill göra härnäst, vilket är att ta hand om skogen som har fått växa fritt på mina ben under minst 6 månader samt ta hand om 1,5 centimetersbeläggningen på mina fötter.. och prova den där honungspeeloffmasken som jag fick en impuls och köpte där kring jul. 

Det är så tudelat det där med utseeende hos kvinnor. Å ena sidan bombarderas vi hela tiden av budskap om hur vi ska vara och vad vi ska göra för att bli just sådan. Å andra sidan skulle jag faktiskt vilja påstå att motpolen, den som talar om att allt som modifierar utseendet på minsta sätt är fel fel och bara fel också är väldigt stark idag. Damd if you rakar dig och damd if you do lixom. Det var för mig en konflikt, inte bara inom mig själv som feminist, utan även i mitt förhållande. Jag har alltid lagt väldigt mycket stolthet och värde i mitt utseende. Jag gillar hur jag ser ut, jag gillar att jag ser bra ut, jag gillar att framhäva mina fördelar och tona ner mina nackdelar. Med tanke på hur jag går klädd för det mesta och hur ofta jag går helt osminkad så kan jag inte på något sätt anse att hollywoods skönhetsideal dominerar mitt liv. Däremot är jag fullt medveten om hur det känns att leva i ett förhållande där man inte orkar bry sig. Där det känns som om jag är damd om jag rakar mig - för då gör jag det för en karl som ändå inte bryr sig. Och damd om jag inte gör det - för då känner jag mig sunkig inför mig själv, jag ogillar hur min hud känns mot mina händer. 

Så helt och hållet bara för min skull har jag epilerat bort 2 cm hår under armarna, 3 cm hår från mina ben, filat bort 1,5 cm beläggning på mina fötter och lagt på en helt underbar honungsansiktsmask. Och det känns underbart. Hur fel det än kan låta så känns det som att jag har återtagit min kropp. Nu är den banne mig lite mer som jag faktiskt vill att den ska vara. 

Sista insikten för kvällen är hur otroligt mycket jag trivs med min lägenhet och hur mycket jag trivs med att den bara är min. Jag shoppar massor var och varannan dag och varje full kasse som kommer hit innehåller massor med små pusselbitar som gör mitt hem mer och mer mitt. En färgglad badrumsmatta här, en speciell krok där. Det går sjukt mycket pengar, det gör det. Men jag älskar det och det är värt det. Det är redan nu, efter 1,5 vecka, jättefint här. Det är mitt hem, min borg, mitt bara mitt. :)