Jag vet inte hur många gånger jag har hört passledare säga att orken / bristen på ork sitter i huvudet. Att när hjärnan säger att man inte orkar mer så har kroppen minst 20% kvar. 

Teoretiskt så håller jag självklart med om att detta säkerligen stämmer. När jag gick på mitt första iw pass så var jag i ganska ordentlig fysisk rörelse i 40 minuter i sträck, samtidigt som jag orkade jogga i max 1-2 minuter innan jag var tvungen att gå = ingen logik. Ett annat exempel som inte har med träning att göra är att jag kan sova i 12 timmar i sträck utan nikotin, men får nästan panik efter 30 minuter när jag är vaken. Det sitter i huvudet. 

Frågan är då hur man lurar huvudet? Hur orkar man längre när man flåsar så mycket man kan men syret ändå inte räcker till och när det känns som en total omöjlighet att lyfta benet en enda gång till från marken? 

En metod upptäckte jag av en slump idag. Kanske inte en realistisk (eller trevlig) metod, men dock en som fungerade. 

Gråt tills huvudet är helt tomt och sinnet är fullständigt urlakat. Far sedan ut och jogga medan du fortfarande är ledsen och hjärnan bara inte orkar tänka mer, innan du börjar återhämta dig och bli som vanligt igen. 

Jag joggade 21 minuter i sträck! Jag bara sprang, lyssnade på musiken och var helt tom i huvudet. Några gånger kändes det lite småjobbigt och då drog jag ner tempot, annars gick bara kroppen framåt helt frånkopplad från huvudet. 

Nästan fyra kilometer. Det är så mycket längre än vad jag någonsin har kommit förut att det nästan är löjligt. Och jag hade kunnat fortsätta längre utan problem. Jag var nästan besviken när jag kom fram till mitt mål och var tvungen att stanna. 

Jag kanske inte har haft världens roligaste dag idag, men tack vare detta så känner jag i alla fall lite framtidsförsikt i en liten del av mitt liv. Nu vet jag att kroppen kan mycket mycket mer än vad jag tidigare trodde. Sen hur jag ska få fram det igen utan att behöva bryta ihop fullständigt psykiskt är en annan fråga. :p

Men ändå. Jag kunde ha grävt ner mig ännu mer. Jag kunde ha supit mig full eller ringt exet (vilket var mina andra alternativ), istället for jag ut och joggade i nästan 4 kilometer i sträck! 

Jag är ärligt talat så djävla stolt över mig själv att jag håller på att spricka. :)