Jag började tycka synd om mig själv redan förra veckan. Sen kom helgen med besök och fullt upp, prata hela tiden, inte tänka på sig själv och jag bara längtade efter att få vara ensam igen. 

Sen blev jag det. Tvättade alla smutsiga sängkläder och handdukar. Spelade farm hero. Diskade undan. Spelade farm hero. Städade lite. Upptäckte att klockan bara var tolv.. Spelade farm hero. Konstaterade att det inte var något på tv varken nu eller resten av kvällen. For hem till en sjuk vän och lekte datasupport och sällskapsdam i några timmar. For hem. Spelade farm hero. Kollade tv.nu igen yttifall att något skulle ändrats sedan sist. For ut och joggade. Pysslade lite med min spotifylista. Spelade farm hero. Åt några riskakor. Spelade farm hero. For iväg till gymmet och körde en halvtimme core... 

Stod helt ensam på gymmet och kände att nä, nu jävlar brister det. Nu mår jag verkligen skit. 

Jag har kommit så lätt undan än så länge. Visst finns sorgen och ilskan hela tiden där under ytan, men näsan har hela tiden varit ovanför. 

Men jag vill inte ha det så här.. Visst kunde det varit värre. Jag kunde varit fattig, jag kunde varit arbetslös, jag kunde ha haft flera barn. Jag kunde varit helt utan familj och vänner. Visst hade det kunnat vara värre. Men ändå, jag kämpade så hårt i så många år för att få min familj. Mitt sammanhang, min tillhörighet. De som jag skulle älska och som jag skulle bli älskad av. Och här sitter jag nu.. 35 år gammal med tre vänner, en katt och en jävla massa böcker. I en fin lägenhet förvisso. Men det var ju inte så här det skulle bli. 

Och jag vet att jag måste gå igenom det här. Jag vet att jag måste tillåta mig själv att gråta och att minnas. Jag vet att jag måste vara arg och jag måste vara ledsen. Jag vet att jag måste förlåta mig själv och att målet är att kunna minnas de bra sakerna. 

Men jag vill inte. Jag vill inte må så här. Jag vill inte vara ensam. 

Fy vad mitt inre är konfliktfyllt. I natt var jag svag och föll till föga igen. Jag fattar inte hur svårt det ska vara att bara låta bli att handla. Det är ju bara att låta bli! 

Jag faller inte lite heller.. när jag bestämmer mig för att skita i mina mål så gör jag det i alla fall ordentligt. *ironi* Nio (!) böcker beställda.. Iofs var flera av dem bokreapockets för 19 kr/st och sammanlagd kostnad blev "bara" lite över 600 kr. Men ändå.. Jag har ju mål med mina pengar, och böcker som jag kan låna gratis eller köpa extremt mycket billigare begagnat ingår inte i målen. 

Nåja, de kommer säkert att bli roliga att läsa i alla fall. Det blev en salig blandning mellan träningsböcker, rockstjärnebiografier och skönlitteratur. 

Eftersom jag då när jag vaknade var ganska sur på mig själv så fick jag kompensera det idag genom lite mera sorterande. Inte för att det är mycket sorterande kvar.. men jag har i alla fall äntligen ställt alla mina böcker som ingår i serier i ordning. På köpet bestämde jag mig för att nu var tiden då alla mina gamla skolkataloger ryker. Det är alldeles för många år sedan jag hade någon anledning eller önskan att titta i dem för att de ska få vara kvar. Sen gick jag äntligen igenom mina gamla barnböcker och bestämde vilka som skulle få stanna ett tag till av nostalgiska själ och vilka som ska omfördelas till nya hem så snart som möjligt. 

För knappt över en månad sedan så hade jag varit jättenöjd med den här veckan, och nu känns det som om jag inte har tränat på hundra år och knappt fick något gjort förra veckan. Det är konstigt så snabbt perspektiven kan förändras. :p 

Två halvtimmespass och ett entimmes - två styrka och ett konditionspass blev det. 

Tack vare kompledigt så jobbade jag bara två dagar, men jag tog trapporna båda gångerna. 

I helgen har jag haft besök och därför inte tränat någonting, men istället har det blivit mycket promenerande. En sträcka mätte jag upp (9,3 km), och totalt så skulle jag gissa på omkring två mil rena promenader. 

Det jag däremot inte har gjort en enda gång är jogga och det känner jag att jag verkligen behöver göra (dvs idag och gärna imorgon också). Ska jag fixa en halvmara (eller ens en mil) till hösten så måste jag verkligen komma igång någongång. Fy vad jag vill ha vår nu! Jag är less på ömsom snö, tö, halka och regn.