Efter en väldigt intensiv och social dag såg jag verkligen fram emot att tillbringa kvällen helt ensam. Nu, några timmar senare har jag fått en hel hög med olika tankar som spretar åt alla möjliga olika håll. 

Jag tittar på tv-tablån för kvällen och det första jag ser är bourne supremacy och den första tanken är - den fungerar ju. Sen inser jag att det bara är jag som ska, eller inte ska, se på tv och hittar ett romantiskt drama som jag inte sett och faktiskt gärna vill se. Och medan jag ser den så inser jag hur mycket jag har saknat att få se sådana filmer utan någon som konstant suckar inombords under tiden. De kallas nästan alltid för romantiska komedier av någon konstig anledning.. precis som Marian Keys kallas för en "chick-lit" författare.. 

Efter en stund inser jag att jag faktiskt inte ska somna och funderar på vad jag vill göra härnäst, vilket är att ta hand om skogen som har fått växa fritt på mina ben under minst 6 månader samt ta hand om 1,5 centimetersbeläggningen på mina fötter.. och prova den där honungspeeloffmasken som jag fick en impuls och köpte där kring jul. 

Det är så tudelat det där med utseeende hos kvinnor. Å ena sidan bombarderas vi hela tiden av budskap om hur vi ska vara och vad vi ska göra för att bli just sådan. Å andra sidan skulle jag faktiskt vilja påstå att motpolen, den som talar om att allt som modifierar utseendet på minsta sätt är fel fel och bara fel också är väldigt stark idag. Damd if you rakar dig och damd if you do lixom. Det var för mig en konflikt, inte bara inom mig själv som feminist, utan även i mitt förhållande. Jag har alltid lagt väldigt mycket stolthet och värde i mitt utseende. Jag gillar hur jag ser ut, jag gillar att jag ser bra ut, jag gillar att framhäva mina fördelar och tona ner mina nackdelar. Med tanke på hur jag går klädd för det mesta och hur ofta jag går helt osminkad så kan jag inte på något sätt anse att hollywoods skönhetsideal dominerar mitt liv. Däremot är jag fullt medveten om hur det känns att leva i ett förhållande där man inte orkar bry sig. Där det känns som om jag är damd om jag rakar mig - för då gör jag det för en karl som ändå inte bryr sig. Och damd om jag inte gör det - för då känner jag mig sunkig inför mig själv, jag ogillar hur min hud känns mot mina händer. 

Så helt och hållet bara för min skull har jag epilerat bort 2 cm hår under armarna, 3 cm hår från mina ben, filat bort 1,5 cm beläggning på mina fötter och lagt på en helt underbar honungsansiktsmask. Och det känns underbart. Hur fel det än kan låta så känns det som att jag har återtagit min kropp. Nu är den banne mig lite mer som jag faktiskt vill att den ska vara. 

Sista insikten för kvällen är hur otroligt mycket jag trivs med min lägenhet och hur mycket jag trivs med att den bara är min. Jag shoppar massor var och varannan dag och varje full kasse som kommer hit innehåller massor med små pusselbitar som gör mitt hem mer och mer mitt. En färgglad badrumsmatta här, en speciell krok där. Det går sjukt mycket pengar, det gör det. Men jag älskar det och det är värt det. Det är redan nu, efter 1,5 vecka, jättefint här. Det är mitt hem, min borg, mitt bara mitt. :)

I helgen klagade jag på att jag kände mig så orkeslös i kroppen, men efter några dagars vila och väldigt mycket sömn så verkar i alla fall det vara på väg åt rätt håll. Idag tog jag mig till och med ut och joggade en kort runda för första gången på en månad. Inte för att jag inte har försökt tidigare, men nu lyckades jag till och med. 

Jag gick ut på premissen att jag skulle ta det väldigt lugnt och jogga väldigt kort. Tidigare har jag alltid haft min 6 km runda och det enda som varierat är hur mycket och länge jag har varit tvungen att gå. Den rundan går dock fortfarande inte att springa och dessutom hade jag mycket motvilligt fyrbent sällskap, så jag nöjde mig med 3 km. 

Och det var faktiskt både riktigt skönt och gick bättre än vad jag trodde. Jag tog mig runt på 21 minuter, gick ett par gånger eftersom sällskapet krävde det (okej, en gång för att jag krävde det :p) och efteråt kändes det bara bra. Körde lite styrka när jag kom hem och eftersom allt kändes bra så tog jag även trapporna på jobbet. 

Eftersom jag varierar min träning så mycket och eftersom det lite för ofta blir lite för långa uppehåll så kommer jag egentligen ingen vart. Varken styrka eller kondition blir egentligen bättre. Men samtidigt så spelar det ingen roll.. så länge jag rör på mig några gånger i veckan och mår bra av det så tänker jag att allt är bättre än att inte träna alls. Sen skulle det förvisso vara jättekul att någon gång kunna springa ett lopp eller två, men gör jag inte det så är det okej. 

Eftersom jag är en sådan där person som har stenkoll på mitt konto så finns det inte mycket som stör mig mer än när det finns reserverade belopp som jag inte vet vad det är. 

I två dagar nu så har jag haft summan 748 kr reserverat, och jag har ingen aning om vad det är. Jag handlade ingenting för den summan den dagen, det vet jag. 

Gud vad det stör mig.. Enligt uppgift så ska ett belopp kunna reservas i 5 dagar, så i värsta fall får jag vänta tills på fredag innan jag kan se vad det är och om det är okej eller inte..