Det jag var mest rädd för med att separera var ensamheten. Inte bara för att jag har levt i en eller annan relation i hela mitt liv, utan framför allt eftersom jag levt med någon som alltid har varit hemma. Vänner och ett socialt arbete i all ära, men det är ändå många timmar per vecka som man bara är hemma. 

Än så länge har jag inte känt av någon ensamhet alls. Antingen har jag varit upp i folk hela dagarna eller också har jag haft så sjukt mycket att göra att jag inte haft tid att tänka på det. Men nu när det mesta är klart börjar jag faktiskt känna av det. Inte så att det är jobbigt ännu, men lite "vad ska jag göra nu" känsla. 

Än så länge har jag varit vaken i fyra timmar idag. Jag har sorterat tvätt, renbäddat sängen, diskat, gått en 5 km promenad, ringt lite samtal, kollat allt jag brukar kolla på nätet.. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på nu..