är ju verkligen ingenting man bara kan slösa bort en sådan här vinter som vi har haft i år, tänkte jag och for ut och joggade igen. 1,5 km kortare än förra veckan och på ungefär samma tid / medelhastighet som jag hade innan månadsuppehållet (att jag inte har tappat något är bara det väldigt positivt). 

Dock fick jag lite tankar. Det är andra gånger jag springer i mina nya skor (Asics GT-2000 om någon är intresserad) och ingen av gångerna har jag haft minsta lilla känning i benhinnorna = mycket trevligt på alla sätt och vis. Däremot har jag båda gångerna haft ont lågt ut på vänstersidan av magen.. Mitt vanliga håll (som kom på slutet idag) sitter alltid högre upp på höger sida. Det här är mer en nålsmärta längre ner på vänster sida. Det enda man har där är tarmar och muskler, så jag antar att det antingen är en form av håll jag inte har haft förut, eller beror på tarmrörelser / hur jag har ätit och druckit. Men jag tycker ändå att det är konstigt att helt plötsligt få ont på ett sätt jag inte har haft förut. Det är dessutom värst i början och blir mindre allt eftersom, tvärtemot hur håll brukar kännas. 

Extra irriterande var det idag när jag faktiskt kände mig i utmärkt form rent andningsmässigt. Jag orkar fortfarande långt ifrån springa alla mina 5 kilometrar, men de gånger jag var tvungen att gå idag så var det pga smärta, inte brist på syre. 

Mycket irriterande.. :(

Jag fick lite dåligt samvete som bara totalsågade böckerna jag läste nu senast. Man ska ju faktiskt vara positiv och allt sådant. :p 

Så jag tänkte uppväga det med att berätta om en "träningsbok" som jag faktiskt tyckte väldigt mycket om när jag läste den. 

Detta är verkligen ingen träningsbok, snarare en klassisk självbiografi, och antagligen är det just det som jag gillar med den. Scott Jurek påstår inte att han sitter inne med sanningar eller försöker få någon att bli som honom, han berättar bara om sitt liv (med stort fokus på löpning och mat eftersom det är en stor sak i hans liv) och blir man inspirerad så blir man. Och det blev jag. Så pass att jag mer eller mindre har blivit en joggare mycket pågrund av honom. Jag som hade varit ute och plågat mig fyra lyktstolpar i taget kanske 4-5 gånger innan jag läste boken kände bara hur det kröp i kroppen på mig av lust att springa. Att han dessutom varvar löp och relationshistorier med jäkligt bra recept på veganmat gör verkligen inte saken sämre. 

Jag tror att den stora skillnaden för mig är just det att han inte säger "gör så här så uppnår du det här". Han säger "det här fungerade för mig, de här lärdomarna har jag tagit till mig, om du vill härma mig så är väl det okej".