Jag står fortfarande på andra plats på lägenheten och inte fören imorgon får jag veta säkert om jag får den eller inte. Men för säkerhets skull så for jag i alla fall och tittade på den för en stund sedan och den var helt okej. Rätt mycket som var dags att göra om och det känns ju förstås bra, alltid kul att få nytt och fräscht. 

Det känns... jag vet inte vad det känns. Det känns nödvändigt att förändra saker i mitt liv. Samtidigt som det är jättemycket sorg med det också. Men jag tror och hoppas att det kommer att bli bra till slut. Att det kommer att kännas rätt. 

Klonkadet i höften var inga större problem. En stel höftböjare som fixades till genom ytterst smärtsam massage. Värre var att jag var rejält sned - igen. Det är inte ens ett år sedan jag fixade till kroppen senast. *suck* 

Jag fick stränga order om att aldrig någonsin igen sitta med benen i kors, sova på mage eller sova i fosterställning med ena benet högre än de andra. *ännu mer suck* 

Men det är bara att göra och lära om kroppen. Jag blir inte yngre och inte tåligare, och jag måste börja ta min kropp på allvar om jag vill att den ska hålla resten av livet.