Som liten samlade jag mycket "seriöst" på både frimärken och mynt, och så gjorde även mina äldre släktningar vars samlingar jag med tiden har fått ärva. Resultatet är att jag nu har ganska många kilon mynt och x antal pärmar med lappar som jag egentligen inte vill ha och som bara tar plats. 

Problemet är min girighet. En del vet jag är ganska värdfullt, en del är jag ganska säker på att det är värt en del och en hel del tror jag är värdelöst - men jag vet inte säkert. Så jag kan absolut inte ge eller slänga bort det. Nästa steg är värdering, men värdering kostar pengar och sker inte på den ort jag bor, dvs risken att det kostar mer att värdera än vad det är värt är överhängande.. Alltså blir det liggande. 

Men idag tog jag mig i alla fall i kragen och tittade igenom "min" myntsamling. Den ganska stora kartongen med mynt liggandes huller om buller från alla länder där jag eller någon släkting har varit, de allra flesta från 80-talet. Dessa är absolut inte värda någonting. Så nu ska de äntligen skänkas vidare till ett barn som är lika förtjust i mynt nu som jag var då. :)

Inte ett jättestort steg, men i alla fall ett kilo mindre som tynger mig.