Jag skulle inte träna i måndags. Jag tränade på söndagen och hade jätteont i benen och dessutom hade jag bestämt att vovvarna (är hundvakt) skulle ha en vilodag vare sig de ville det eller ej. 

Men visst promenerande behöver de och när sambon smet hemifrån så slutade det med att jag blev så uttråkad att jag gav mig iväg på en joggingtur i alla fall. Sen fortsatte jag att bevisa att någon slagit till mig i huvudet och fick för mig att jag skulle ta rundan som är nästan en mil - bara för att se hur långt det egentligen var. 

Tyvärr misslyckades jag fullständigt med detta. Endomondo fuckade upp och började inte räkna sträcka fören efter 1/3 av vägen, så ingenting stämde alls. Jag tror att tiden på 1 h 6 min stämmer, och sträckan mätte jag på eniro upp till 9,5 km, vilket jag tycker är superimponerande med tanke på hur kort tid jag har hållt på. 

Jag är dock lite bitter över att min medelhastighet och medeltempo verkligen inte stämmer överhuvudtaget.. så jag verkar bli tvungen att göra det igen nästa vecka. :p

Alltså.. Jag älskar pengar. Jag älskar att räkna pengar och jag älskar att göra av med pengar. Sen många många år tillbaka så är jag en fanatisk spar / ekonomibloggsläsare och jag har läst många böcker på temat köpstopp eller bli rik fort-temat. 

Jag har också själv försökt blogga på det där sättet som jag älskar att läsa. Skriva om hur duktig jag är, hur lite jag handlar, hur mycket extrapengar jag får in  och så vidare. 

Men det finns några massiva problem med detta. 

1 - Jag är inte speciellt duktig. Och framför allt var jag verkligen inte duktig så länge jag snusade och drack 1,5 liter cola per dag. Det blir lite löjligt att försöka driva någon form av sparblogg då.. 

2 - Jag vill inte vara fanatisk. Jag vill kunna spendera pengar utan dåligt samvete, och ibland känns det som att man måste vara extrem för att få vara med i klubben. 

3 - Jag kan bara inte komma på tillräckligt att skriva om. Jag är full av beundran över de som kan skriva 15 inlägg i månaden om bara pengar, och dessutom göra det underhållande. Jag kan det inte. 

Men eftersom det här är min blogg som ändå knappt någon läser så skriver jag om vad jag vill. Så härmed bestämmer jag att om det ska finnas någon inriktning alls på den här bloggen så får det bli "livsförbättring". Sen om det är pengar, träning eller en salig blandning av allt - det får tiden utvisa. 

Den här veckan har det blivit en massa promenerande, men dåligt med träning. Jogg i mitten på veckan och sedan inget mer strukturerat alls. Så idag var jag bara tvungen och när jag är tvungen så brukar jag faktiskt ta mig iväg. Eftersom det var det enda vettiga alternativet så for jag på bodypump direkt efter jobbet.. Men fy fan vad det satt långt inne. Extra mycket eftersom det var jättelugnt på jobbet och jag hade kunnat sluta tidigare om jag hade velat. 

Det blir som en extra stolthet i kroppen när man tar sig iväg och kämpar på sådana gånger. När helt kroppen skriker att den vill sova och vila, och ändå så tar man i tills musklerna skriker högljutt. 

Så inga tre pass den här veckan, men i alla fall två + flera mils promenerande med hunden. 

Idag har det gått fyra veckor och lite halvjävligt är det faktiskt fortfarande. Jag tycker att oron och nipprigheten borde gå över, men samtidigt har jag underhållit det genom att tugga tuggummi, ha en bit servett under läppen etc. Om jag bara lägger av med det så antar jag att det borde gå till sig helt på inte alltför länge.

Men visst har det gått bra. Löjligt bra faktiskt. Och nu har sambon varit duktig och slutat han också, så jag är riktigt stolt över oss båda.

Jag hade några dagar då jag rökte någon cigarett per dag. Det kändes som en grej jag bara var tvungen att ta mig igenom och nu har jag verkligen ingen längtan efter någon fler cigg. Fy fan så äckligt det var.  

700 har jag sparat än så länge, och det är bara i det rena snuset. DET känns bra!

Mitt förhållande har egentligen varit på väg att ta slut nästan lika länge som det har varat. Det har alltid varit så pass bra att det fortsatt, men inte tillräckligt bra för att fungera på riktigt. 

Problemet är att min karl är en evig barnunge till drömmare som troligtvis aldrig kommer att växa upp. På sätt och vis innebär det att han är full av egenskaper som jag beundrar och önskar att jag också hade. Han lever i drömmarnas värld - jag är realist ut i tåspetsarna. Han är naiv och tror alla om gott - jag är cynisk och skeptisk. 

På andra sätt.. Vi börjar närma oss medelåldern och han har aldrig haft ett seriöst arbete eller skaffat sig någon form av utbildning. Sannorlikheten att han någonsin kommer att kunna köpa ens en stekpanna till vårt gemensamma hem minskar för varje år som går. 

Eftersom han är kronisk arbetslös så sitter han framför datorn och tv:en hela dagarna. Jag arbetar, träffar nya människor, lär mig nya saker. Jag tränar, läser böcker.. Jag är på väg någonstans. Han sitter där han sitter. 

Vi bråkar aldrig. Vi skrattar ofta. Jag somnar med huvudet på hans bröst varje kväll. 

Det är inget fel på kärleken.. Hade det varit det så hade vi inte varit tillsammans så länge som vi har varit. Men jag är på väg framåt. Jag vill mer än vad vi har. Jag vill mer än bara trygghet och att varje dag ska vara exakt som gårdagen. 

Jag är dessutom sjukt less på att vara den som ekonomin står och faller på. Jag är sjukt less på att vara två, men bara en som kan betala. Att om vi ska gå ut och äta så är det jag som måste bjuda. Om soffan går sönder så är det jag som måste köpa en ny. 

Jag är less. 

Hade det inte varit för hunden så hade jag nog gjort slut för länge länge sedan. Men nu känns det faktiskt som att det ändå kan gå. Jag har en plan. 

Jag har inte bestämt mig till 100%. Men om jag bestämmer mig så har jag en plan.. 

Jag kommer inte att göra av med så himla mycket pengar nu sista veckan innan lön, jag kommer att jobba så mycket och på så sätt att det helt enkelt inte går att göra av med några större summor. 

Så jag kan konstatera redan nu att jag är grymt stolt över mig själv. Självklart höll jag inte budgeten, men jag höll den fanemig så mycket bättre än vad jag trodde att jag skulle göra. 

Sen blir det tyvärr inte några fantastiska summor plus ändå, men det beror på att börsen och mina foder har gått ner en hel del (fortfarande på plus jämfört med inköp dock). 

Överlag känns det som att något har hänt med mig sedan jag slutade snusa. Inget snus = sparade pengar. Mindre besök i affären eftersom jag inte behöver köpa snus = mindre annat som "råkar slinka ner i korgen". Inget behov av dryck med smak eller konsistens pga snuset = dricker nästan bara gratis vatten. Detta är en logisk och förväntad händelseföljd. Mer oväntad var min innerliga känsla av att jag banne mig inte ville äta så mycket kött, och vad det har gjort med mig. Det har blivit mycket vegetariskt. Mycket svamp (gratis). Mycket soppor och grytor med bara eller nästan bara grönsaker (billigt). Jag har nästan inte slängt någon mat.. 

Visst, vi har bara typ en hundring kvar på icakortet och en vecka till lön. Men pengarna på icakortet brukar vara totalslut långt tidigare, och dessutom är jag helt övertygad om att vi inte kommer att behöva handla just någonting den här veckan. 

Det händer konstiga saker med mig.. Men jag gillar det. :D

Ikväll for jag och en kompis iväg på en intressant gratisföreläsning på klubben. Inget nytt och revolutionerande på något sätt.. 97% av föreläsningen har jag hört tusentals gånger förut och jag blev faktiskt lite besviken eftersom jag trodde att den skulle vara på en lite högre nivå. 

MEN, jag fick igång lite träningssug igen. Lite ideer och tankar på olika saker jag skulle kunna testa för att få upp min hunds intresse och koncentrationsförmåga. 

Vi får se hur länge det håller i sig, men det är alltid kul med lite pepp. 

Idag hade jag egentligen tänkt att jag skulle använda min lediga dag till att städa, diska, gå på bodypump och lämna hunden ensam. Sen vaknade jag och tittade ut genom fönstret - en minusgrad och strålande sol. Sen tänkte jag efter och insåg att med tanke på att jag jobbar dag i helgen och sedan natt hela nästa vecka så vore det rent korkat att inte passa på att vara utomhus. Så istället packade jag hund och svampkorg och gick och dolade runt i skogen i fyra timmar. 

Det var verkligen helt underbart och jag tänker absolut inte ha dåligt samvete för det. Det kanske inte bygger så mycket muskler, men det är ändå inte dålig motion. 

Dessutom börjar det vara sluttampen på svampen nu. Klart att det går att plocka i alla fall trattisar minst en månad till, men dels är det rejält kallt nu, dels har de helt enkelt börjat ta slut. Idag blev det lite trattisar, lite röd-gula, lite röd-gul taggsvamp, några frostvaxingar och två fårtickor. Totalt lagom till middag för två ikväll och varsin matlåda till imorgon. :)