Den här veckan har det blivit en massa promenerande, men dåligt med träning. Jogg i mitten på veckan och sedan inget mer strukturerat alls. Så idag var jag bara tvungen och när jag är tvungen så brukar jag faktiskt ta mig iväg. Eftersom det var det enda vettiga alternativet så for jag på bodypump direkt efter jobbet.. Men fy fan vad det satt långt inne. Extra mycket eftersom det var jättelugnt på jobbet och jag hade kunnat sluta tidigare om jag hade velat. 

Det blir som en extra stolthet i kroppen när man tar sig iväg och kämpar på sådana gånger. När helt kroppen skriker att den vill sova och vila, och ändå så tar man i tills musklerna skriker högljutt. 

Så inga tre pass den här veckan, men i alla fall två + flera mils promenerande med hunden. 

Idag har det gått fyra veckor och lite halvjävligt är det faktiskt fortfarande. Jag tycker att oron och nipprigheten borde gå över, men samtidigt har jag underhållit det genom att tugga tuggummi, ha en bit servett under läppen etc. Om jag bara lägger av med det så antar jag att det borde gå till sig helt på inte alltför länge.

Men visst har det gått bra. Löjligt bra faktiskt. Och nu har sambon varit duktig och slutat han också, så jag är riktigt stolt över oss båda.

Jag hade några dagar då jag rökte någon cigarett per dag. Det kändes som en grej jag bara var tvungen att ta mig igenom och nu har jag verkligen ingen längtan efter någon fler cigg. Fy fan så äckligt det var.  

700 har jag sparat än så länge, och det är bara i det rena snuset. DET känns bra!